Bolt (Nintendo DS)

Superhjälten Bolt och hans matte ger sig ut för att rädda mattes pappa. Det blir en färd från Italien till Oceanien via bland annat ett iskallt Ryssland.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2009-02-15 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Disney Pixars senaste film, Bolt, har även blivit spel. Spelet har dock en helt annan handling än filmen. I spelet ska du hjälpa flickan Penny och hennes hund att frita Pennys pappa som kidnappats. I spelet har Bolt superkrafter medan han i filmen enbart är en skådis som tror att filmvärldens superkrafter är på riktigt. Handlingen är mycket summarisk och därmed relativt ointressant med stillbilder på den övre skärmen och text på den nedre.

Bolts mest användbara superkraft är hans superskall som kan användas såväl för att bekämpa fiender som att förstöra diverse hinder som kommer i vägen. I osårbarhetsläget tål Bolt hur mycket stryk som helst. Superkrafterna måste emellertid användas med måtta då de kraftigt minskar kraftmätaren. Tyvärr tycker jag att Bolts superkrafter kommer lite i skymundan och utvecklarna kunde ha gjort så mycket mer av dessa. Exempelvis används hans laserblick enbart till pussellösning och det i ytterst begränsad utsträckning.

Penny har en hjulmojäng som hon bland annat använder för att åka på linor och utefter avsatser. Hon använder den även att slåss med. Här skiljer sig DS-versionen markant åt från konsolversionerna av Bolt. I DS-versionen utför man fighterna själv medan man i konsolversionerna enbart trycker på en knapp och sedan får se på en animerad sekvens över hur Penny övermannar fienden.

Ibland behöver Penny hacka datorer. Det gör man genom att kombinera olika figurer efter ett förutbestämt mönster. Detta minispel är faktiskt ganska kul och den största behållningen med Bolt.

I ett annat minispel har Roffe, som är Bolts största fan, huvudrollen. Det är ett labyrintspel som liknar Super Monkey Ball. Här balanserar man Roffe instängd i sin kula genom en labyrintformad bana. Genom att vicka på spelplanen gäller det att ta sig förbi diverse hinder. Tyvärr ser banorna nästan identiska ut och banorna har försetts med kanter så att kulan aldrig kan rulla av spelplanen. Dessutom byter kameran vinkel alltför ofta.

Sorgligt nog blir Bolt aldrig spännande. Man kan glatt traska förbi de flesta fiender utan att fightas och när man väl ställs inför fiender som måste besegras så är de jättelätta att klå och striderna blir enformiga. Likaså är de få bossarna som finns snabbt besegrade. Att kontrollen är riktigt klumpig gör striderna trista. Problemlösningen blir heller aldrig något dilemma då man får ingående instruktioner över hur man ska göra. Finns det då inte något positivt med Bolt? Jo, spelet är översatt till svenska och som sagt hackningsspelet. Som slutkläm tycker jag dock att alla spelälskande barn är värda ett bättre spel än så här.

Betyg: 3/10