Call of Duty: World at War (Xbox 360)

Det finns få bra förstapersonsskjutare där ute med andra världskriget som tema. Faktum är att andra världskriget har blivit urmjölkat så hårt att man nästan önskar på ett tredje världskrig så de förbannade spelskaparna ska ha något nytt att skriva om. Med titlar som Medal of Honour, Call of Duty 1-3, Hour of Victory, Brothers in Arms, och självklart Battlefield-serien, så har andra världskriget utforskats på alla sätt och vis, med tung fokus på hur grymma amerikanerna var och hur stereotypiskt onda nazisterna var (om ni har kört Medal of Honour: Rising Sun vet ni vad jag talar om). I slutändan så var alla spel väldigt halvdana, visst, Battlefield hade ett grymt multiplayer, men den hade ingen handling och det motsatta gällde för Medal of Honour. Call of Duty å andra hand var vatten som jag inte hade utforskat förut, detta för att jag har varit mer av en Battlefield-person och Call of Duty var det andra alternativet som mina vänner alltid rekommenderade, men som jag blint vände ryggen mot. Nu, när jag har spelat World at War så ångrar jag verkligen att jag inte spelat något Call of Duty-spel tidigare.

Tänk på det här. Vad hade det första spelet i 3D för tema? Just det, andra världskriget. Castle Wolfenstein 3D (som jag köpte på Ica Maxi för en tjuga under år 2000) handlade just om Führerns ockulta intressen och om den amerikanska hjältens kamp mot ondskans arméer. Det var verkligen så att med den nya teknologin så slängde sig alla spelskaparna mot andra världskriget i hopp om att kunna återskapa denna händelse i människornas historia som ses ner på mest. Grejen med att återskapa känslan av andra världskriget är ju att man måste återskapa alla arméer, skotten, ljuden, effekterna, texturerna och allt det där. Just allt det där som de gamla konsolerna inte kunde hantera till fullo. Saknaden av den där massiva känslan av ett krig (jo, jag älskar krigsfilmer) är något som har förstört de flesta spelen som har kommit ut till dom tidigare generationerna. Tack vare att Call of Duty: World at War körs på Xboxens ljuva styrka, så har den styrkan nog att ha texturerna, ljudet, effekterna på maxnivån och en massa datorstyrda fiender som vandrar omkring med en grym AI som får en att dyka ner från soffan i hopp att inte bli skjuten i spelet.

Spelet har en sjuk talang i att dra spelaren in i spelet, jag märkte knappt att tiden gick medan jag raskt sprang omkring i en östasiatisk skog i jakt på japanska trupper, och handlingen, dialogerna och visualiseringen är så vacker, och dramatisk att man faktiskt inte ens bryr sig. Handlingen, fastän typiskt klyshig, drivs av huvudkaraktären som muttrar i en grov, apatisk röst om taktikerna och planer inför nästa uppdrag (inklusive bakgrundsinformation och ’känslor’). Det ger en bra bild över sinnet hos en amerikansk soldat under andra världskriget. Handlingen i spelet är också fylld med en massa klipp från andra världskriget, inklusive statistik om exempelvis arméernas storlekar, överlevnadschanser och allt presenteras i ett konstnärligt upplägg. Alla dessa faktorer tillsammans bildar som sagt ett skönt, samt skrämmande spelläge där det är lätt att glömma bort sig i.

Spelmotorn är i slutändan den som Call of Duty 4 kördes på, vilket är ett underbart val, för att Call of Duty 4 var ett underbart spel som nominerades om och om igen för en massa titlar, som årets skjutare, bästa grafiken och sådant. Detta syns väldigt mycket på multiplayerläget då spelet körs på exakt samma sätt som Call of Duty 4, fast med nya lägen och vapen. För er som inte är vana vid Call of Duty, så är det så att det är level-baserat. Man får erfarenhetspoäng för varje mord och med dem samlade erfarenhetspoängen får man nya ranker, vapen och spellägen. De här faktorerna tillsammans skapar ett extremt beroendeframkallande multiplayer som det är svårt att säga nej till.

I sammanfattning så är Call of Duty: World at War mycket av det som jag skulle anse vara det idealiska FPS-en med andra världskrigstema, mest för att den lyckas fånga kriget så väl med känslorna, adrenalinet och det viktigaste, det historiska. Multiplayerläget funkar finfint och är lika intensivt som att köra spelets singleplayer handling. Äntligen, äntligen har det kommit ett bra spel om andra världskriget. Om du gillade Call of Duty 4 så rekommenderar jag starkt att du inskaffar detta spel. Ja, faktum är att jag rekommenderar alla som gillar första persons skjutare att inskaffa detta spel. Det är helt enkelt ett kul, inlevelsefullt samt tankeväckande spel som ingen borde missa!

Betyg: 9/10