Capcom Classics Collection Reloaded (Playstation Portable)

Någon gång under 90-talet började den trend som ännu inte har släppt taget om oss som lever i den; retrotrenden. Vi tar en snabbtitt bakåt i tiden. 60-talet var ungdomarnas glansperiod, kjolarna var korta, allt var möjligt och Beatles härskade. På 70-talet var det utsvängda byxor som gällde när man dansade loss till ABBA. "Satsa på dig själv" var slagorden på 80-talet och människor permanentade håret och köpte tubsockor medan de lyssnade på Madonna och Michael Jackson i freestylen. Så kom 90-talet och luften tycks ha gått ur lite. Istället för en speciell musikstil eller artist förknippar jag 90-talet med alla samlingsalbum som dök upp och som på nytt gav ut alla hitar från decennierna innan. Liksom musikindustrin har spelindustrin sett pengarna i nyutgåvorna och bombaderar oss nu med sådana till dagens format. Senast ut i ledet är Capcom Classics Collection Reloaded till PSP som är full av gamla spelklassiker. Bland spelen hittar jag 1942, där det gäller att meja ner fienden med ditt lilla flygplan. Svårt, svårt, svårt. Här finns Ghosts 'n Goblins samt varianterna Ghouls 'n Ghosts samt Super Ghouls 'n Ghosts där du är riddaren som ska befria din tillfångatagna prinsessa i ett klassiskt plattformsäventyr. Enligt mig ett av de bättre spelen i samlingen. I Street Fighter II är det beat 'em up som gäller och det håller faktiskt för många spelomgångar. Jag sparkas och hoppar och får stryk och ger stryk. Helt klart godkänt. Son Son var ytterligare ett spel jag fastnade i. Det är ett enkelt plattformsspel som hela tiden rullar åt höger och där det gäller att samla frukter och skjuta ihjäl fienden. Inte avancerat men mycket mer min smak än alla skjutaspel som samlingen är full av. Vulgus, Exed Exes, Commando och Mercs etc., alla ser de likadana ut i mina ögon, skjut fienden innan den skjuter dig och minimal variation gör dom inte till mina favoriter. Undantaget är Eco Fighters som jag av någon anledning faktiskt tyckte var skoj. Det går ut på att "åtgärda" diverse miljöhot med hjälp av kanonerna i ditt rymdskepp på uppdrag av en lustig professor. Higemaru blev nog min absoluta favorit då jag är svag för alla sorters pusselspel. Här går det ut på att i en labyrintliknande bana kasta tunnor på fienden medan du samlar skatter. Det är väl ingen idé att prata om grafik och ljud till spelen. Det ser ut och låter som det gjorde på den tiden då det begav sig och något annat är väl inte att vänta eller att hoppas på. Samlingen är ju en nostalgitripp och imponerar säkerligen inte på ungdomar som inte spelat originalen förr. För att vara spel som idag tar upp en bråkdel av dagens spel i prestanda tycker jag att laddningstiderna är otroligt långa. Visst var det långa laddningstider framför Commondoren förr men borde man inte kunnat ha förkortat dessa till nyutgåvan? Sen är jag lite besviken över den dåliga variationen i innehållet. Skjutaspelen (som jag kallar dem, det finns säkert en bättre benämning) dominerar och pusselspelen lyser med sin frånvaro. För att återgå till min kanske något luddiga inledning har jag insett att det finns en stor skillnad på musik- och spelindustrin. När samlingsskivan från 60-talet kommer ut är det inte främst de som var unga då som köper den, de sitter på originalskivorna och rynkar på näsan åt andrahandsutgåvan. Istället är ungdomarna säkert den främsta köparen. De är nyfikna på det som de missat och gillar ofta det de hör. När det gäller spelen så är det nog främst tvärtom. Den främsta köparen är säkerligen nostalgiköparen som växt upp med spelen och vill spela dem igen. Dagens ungdomar imponeras inte av en sån här samling. Det tror jag i och för sig inte att nostalgiköparen heller gör. Jag imponeras inte. Jag tröttnar snabbt på spelen och även om några håller ett litet tag så är det inte något jag rekommenderar. Jag är rädd att man kommer att bli besviken om man är ute efter något specifikt spel. Mitt tips är att leva i nuet och inte förstöra de fina minnena av perfektion! Alla spel i samlingen: 1942 1943 1943 Kai Ghosts 'n Goblins Ghouls 'n Ghosts Super Ghouls 'n Ghosts Commando Mercs Street Fighter II Street Fighter II: World Championship Edition Street Fighter II: Hyper Fighting Son Son Vulgus Higemaru Exed Exes Gun.Smoke The King Of Dragons Knights Of The Round Eco Fighters

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2007-02-21 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Någon gång under 90-talet började den trend som ännu inte har släppt taget om oss som lever i den; retrotrenden. Vi tar en snabbtitt bakåt i tiden.

60-talet var ungdomarnas glansperiod, kjolarna var korta, allt var möjligt och Beatles härskade. På 70-talet var det utsvängda byxor som gällde när man dansade loss till ABBA. "Satsa på dig själv" var slagorden på 80-talet och människor permanentade håret och köpte tubsockor medan de lyssnade på Madonna och Michael Jackson i freestylen. Så kom 90-talet och luften tycks ha gått ur lite. Istället för en speciell musikstil eller artist förknippar jag 90-talet med alla samlingsalbum som dök upp och som på nytt gav ut alla hitar från decennierna innan. Liksom musikindustrin har spelindustrin sett pengarna i nyutgåvorna och bombaderar oss nu med sådana till dagens format. Senast ut i ledet är Capcom Classics Collection Reloaded till PSP som är full av gamla spelklassiker.

Bland spelen hittar jag 1942, där det gäller att meja ner fienden med ditt lilla flygplan. Svårt, svårt, svårt. Här finns Ghosts 'n Goblins samt varianterna Ghouls 'n Ghosts samt Super Ghouls 'n Ghosts där du är riddaren som ska befria din tillfångatagna prinsessa i ett klassiskt plattformsäventyr. Enligt mig ett av de bättre spelen i samlingen. I Street Fighter II är det beat 'em up som gäller och det håller faktiskt för många spelomgångar. Jag sparkas och hoppar och får stryk och ger stryk. Helt klart godkänt. Son Son var ytterligare ett spel jag fastnade i. Det är ett enkelt plattformsspel som hela tiden rullar åt höger och där det gäller att samla frukter och skjuta ihjäl fienden. Inte avancerat men mycket mer min smak än alla skjutaspel som samlingen är full av. Vulgus, Exed Exes, Commando och Mercs etc., alla ser de likadana ut i mina ögon, skjut fienden innan den skjuter dig och minimal variation gör dom inte till mina favoriter. Undantaget är Eco Fighters som jag av någon anledning faktiskt tyckte var skoj. Det går ut på att "åtgärda" diverse miljöhot med hjälp av kanonerna i ditt rymdskepp på uppdrag av en lustig professor. Higemaru blev nog min absoluta favorit då jag är svag för alla sorters pusselspel. Här går det ut på att i en labyrintliknande bana kasta tunnor på fienden medan du samlar skatter.

Det är väl ingen idé att prata om grafik och ljud till spelen. Det ser ut och låter som det gjorde på den tiden då det begav sig och något annat är väl inte att vänta eller att hoppas på. Samlingen är ju en nostalgitripp och imponerar säkerligen inte på ungdomar som inte spelat originalen förr. För att vara spel som idag tar upp en bråkdel av dagens spel i prestanda tycker jag att laddningstiderna är otroligt långa. Visst var det långa laddningstider framför Commondoren förr men borde man inte kunnat ha förkortat dessa till nyutgåvan? Sen är jag lite besviken över den dåliga variationen i innehållet. Skjutaspelen (som jag kallar dem, det finns säkert en bättre benämning) dominerar och pusselspelen lyser med sin frånvaro.

För att återgå till min kanske något luddiga inledning har jag insett att det finns en stor skillnad på musik- och spelindustrin. När samlingsskivan från 60-talet kommer ut är det inte främst de som var unga då som köper den, de sitter på originalskivorna och rynkar på näsan åt andrahandsutgåvan. Istället är ungdomarna säkert den främsta köparen. De är nyfikna på det som de missat och gillar ofta det de hör. När det gäller spelen så är det nog främst tvärtom. Den främsta köparen är säkerligen nostalgiköparen som växt upp med spelen och vill spela dem igen. Dagens ungdomar imponeras inte av en sån här samling. Det tror jag i och för sig inte att nostalgiköparen heller gör. Jag imponeras inte. Jag tröttnar snabbt på spelen och även om några håller ett litet tag så är det inte något jag rekommenderar. Jag är rädd att man kommer att bli besviken om man är ute efter något specifikt spel. Mitt tips är att leva i nuet och inte förstöra de fina minnena av perfektion!

Alla spel i samlingen:
1942
1943
1943 Kai
Ghosts 'n Goblins
Ghouls 'n Ghosts
Super Ghouls 'n Ghosts
Commando
Mercs
Street Fighter II
Street Fighter II: World Championship Edition
Street Fighter II: Hyper Fighting
Son Son
Vulgus
Higemaru
Exed Exes
Gun.Smoke
The King Of Dragons
Knights Of The Round
Eco Fighters

Betyg: 4/10