Då kan kanske Crash Commando ge svaret på dina funderingar. Åtminstone känns det som att spelet är ganska snarlikt Quake på vissa sätt, förutom att det är i 2D då (ett förtydligande från redaktionen: Crash Commando har 3D-grafik, men man rör sig bara i två dimensioner, nämligen i sidled).
Crash Commando är ett snabbt, lättspelat actionspel som man snabbt kommer in i och som är som gjort för att spelas i multiplayer, gärna online. Det är en beskrivning av Crash Commando som kommer ganska nära hur spelet ser ut. Ett annat sätt att beskriva spelet på är att säga att det ser ut ungefär som Worms hade gjort om det inte hade varit ett turordningsbaserat spel. Jag har tagit en titt på en förhandsversion av spelet.
Men det känns i vissa fall även som att spelet hämtat mycket inspiration från Rares gamla arkadlir JetPac, då spelarna kan använda just Jetpacks för att hoppa fram mellan olika plattformar, vilket ger en extra aspekt att ta hänsyn till i de heta striderna. Det handlar inte bara om att springa och skjuta, svävandet i luften är ett sätt att nå högre mark och inta bättre positioner för att till exempel lobba in granater mot fienderna.
Det första intrycket man får av detta svenskutvecklade spel är att det är ett välgjort hantverk. Spelets styrning fungerar bra, och banorna känns ganska väl genomtänkta, liksom den arsenal av vapen som finns att tillgå. Grafiken är också välgjord, den är tydlig och enkel, men ändå relativt avancerad för att vara ett spel till PSN (Playstation Network).
Däremot är jag inte helt såld på grafikens stil, visst kan man säga att det påminner lite om Quake i 2D, med bland annat tydliga health pack och ammosymboler på de pick ups man kan plocka på spelets banor. Det finns även en hel del ganska splattrigt, överdrivet våld i spelet, vilket man främst märker när man lyckas ta ut en fiende. Men karaktärerna och miljöerna ser lite... vanliga ut ibland. Det finns ingen riktigt genomtänkt linje heller, det känns inte som att karaktärerna passar in med miljöerna. Förutom detta lilla påpekande är grafiken rätt imponerande, framför allt fyller den sin funktion och ser rätt snygg ut samtidigt.
Styrningen fungerar också bra, vilket är en förutsättning för att spelet ska bli populärt som multiplayerspel. En spak används för att styra karaktären och den andra använder man för att sikta och titta, principen är alltså densamma som i ett FPS. Detta innebär att man lätt kan backa medan man fortsätter att skjuta mot en motståndare, vilket känns som en genomtänkt och viktig detalj. Möjligen kan man anmärka på att det kanske rent utav är lite för enkelt att sikta rätt, att allt boostande och hoppande, samt backande och springande borde påverka siktandet negativt jämfört med en stillastående position, men det är att vara lite väl petig.
Styrningen är solid. Vapnen, både de primära och de sekundära (t.ex. granater), samt knappen för boostande med jetpacket är lokaliserade på axelknapparna vilket fungerar bra. Att använda jetpacket är enkelt. Ju längre man håller inne avtryckaren, desto längre svävar man runt i luften med sitt jetpack, vilket även förbrukar bränsle. Man kan inte flyga runt hur länge som helst med andra ord.
Den sista axelknappen används för att aktivera en röstchatt om man har tillgång till headset. Vapen för närstrid väljer man med fyrkantsknappen, men de avfyras fortfarande med samma knapp som de vanliga vapnen vilket fungerar bra, även om det är något som inte används speciellt ofta. Kanske kunde man ha lagt den funktionen på någon av spakarna (trycka ner en av spakarna för att använda närstridsvapnet) så hade man sluppit byta vapen i stridens hetta? På den andra spaken hade man även eventuellt kunnat lägga in en duckknapp, för någon sådan finns inte i nuläget. Det hade kanske gett spelandet lite extra krydda.
Något som faktiskt ger lite mer smak åt anrättningen är dock de olika fordonen, specialvapnen och gun turrets man kan använda och som finns utplacerade på banorna. Fordonen fungerar ungefär som i de flesta spel och ger dig möjligheten att köra över motståndet eller ta ut dem med en rejäl portion eldkraft, samtidigt som de ger extra skydd åt dig. Nackdelen är att ett fordon är ganska stort, så du kan räkna med att bli träffad oftare.
Specialvapnen är vapen som du inte kan välja i början av spelet, de måste hittas i spelet. Det kan röra sig om tunga kulsprutor som ser ut att höra hemma i en helikopter eller effektiva plasmavapen som känns som tagna från till exempel Halo. Eftersom de här vapnen både är mer kraftfulla och tyngre än de vanliga standardvapnen har de också en nackdel med sig, du kommer inte att kunna boosta och hoppa lika högt med ett av dessa på ryggen.
En liten finess är att banorna är byggda i två lager, med en förgrund där spelandet pågår och en bakgrund som man kan växla till genom att gå in i vissa dörrar. Med gun turrets kan man då alltså skjuta mot de spelare som befinner sig i bakgrunden, men de kan göra samma sak mot dig. Å andra sidan är man då helt utlämnad och kan inte försvara sig mot de fiender som befinner sig i närheten, det är alltså en liten risk man får ta.
Crash Commandos kanske största nackdel är att det lätt kan bli en aning enformigt. Nu är det här visserligen snabb pick up and play-action som inte är tänkt att spelas i alltför långa stunder i taget, men det blir ändå ganska snabbt lite enformigt trots hyfsad variation på både banor och vapen. Men det är å andra sidan i stort sett det enda mindre bra som går att hitta med detta spel. Utförandet är mycket bra och både styrning och grafik är punkter där spelet håller hög klass. Frågan är nog istället om man gillar själva konceptet med multiplayeraction i 2D. Om man gör det ser Crash Commando ut att bli någonting som man åtminstone bör prova, för det är snabb och intensiv action som nästan alla kan sätta sig in i och som roar bra för stunden.
Crash Commando - en första titt (Förhandstitt, Playstation 3)
Har du någonsin har funderat på hur Quake III: Arena skulle se ut sett från sidan och i två dimensioner? Då kan kanske Crash Commando ge svaret på dina funderingar.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.