Crash of the Titans är uppbyggt lite som ett serieäventyr där varje bana motsvarar ett kapitel ur berättelsen. Äventyret börjar med att Crashs syster blir bortrövad av den ondskefulle dr Neo Cortex, som även planerar att skapa en mutantarmé som ska hjälpa honom att erövra världen. På grund av detta måste Crash ännu en gång agera hjälte och utsätta sig för diverse farligheter så att "prinsessan" (i det här fallet systern) och hela "kungariket" (i det här fallet världen) kan räddas. På sitt äventyr får vi följa Crash genom ett ganska typiskt tv-spelslandskap bestående av fantasifulla djungelmiljöer såväl som antika tempelruiner och lavabanor.
Är spelet kul?
Crash of the Titans är ett klassiskt plattformsspel som liknar många av genrens föregångare (till exempel Ratchet & Clank). Upplägget är enkelt, du ska ta dig igenom ett antal linjära banor där du får slåss mot diverse fiender för att slutligen kunna besegra din huvudantagonist dr Neo Cortex. Personligen tycker jag att spelet är ganska underhållande och sött men det blir i längden lite för enkelspårigt. Det bjuder inte på några riktiga utmaningar i klurighet utan det är istället nästan övertydligt hur dina olika uppgifter ska lösas. Enkelheten i kombination med att spelet även finns på svenska gör att det lämpar sig bra för en lite yngre målgrupp.
Kapa en titan
I spelet får Crash slåss mot en hel drös fiender. Att besegra fienderna kräver i regel ingen större finess då det brukar fungera bra att använda sig av ett frekvent tryckande på X-knappen. Kontrollen av Crash är rent allmänt enkel och lätthanterlig. En sak som är lite roligt med de olika fiendekaraktärerna är att de har en uppsättning egna repliker. Dock kan det vara svårt att höra exakt vad de säger eftersom deras repliker mest blir som ett tjatter i bakgrunden. De lite större fienderna, såkallade titaner, kan man, när man lyckats slå dem vimmelkantiga, kapa så att Crash rider på dess ryggar och har kontroll över dem. Crash tar då över titanens speciella egenskaper vilket kan vara till stor nytta och ibland nödvändigt i strid. Att kunna kapa titaner känns som ett roligt inslag och som något som ger spelet lite originalitet.
Bra att ha en vän som livlina
När man har kommit en bit in på sitt äventyr kan det faktiskt bli riktigt knivigt att klara av en del av de fientliga attackerna på egen hand. I dessa lägen kommer två-spelarläget väl till pass då det är möjligt att lägga till en extra spelare när som helst i spelet. Två-spelarläget finns i två varianter. En där man helt enkelt lägger till en extra spelare så att man är två spelare på banan samtidigt. Den andra varianten utgör en lite större utmaning då båda spelarna delar på kontrollen av Crash och varje gång den spelare som för tillfället styr Crash hoppar, svingar sig eller glider växlas kontrollen av Crash över till den andra spelaren.
Helhetsintryck
På det stora hela utgörs Crash of the Titans av en ganska söt och harmlös story som är lätt att ta till sig. Dock blir spelet en smula platt i längden. En sak som jag dessutom stör mig rejält på är att det inte går att styra kameran. För den erfarna plattformsspelaren kommer nog inte Crash of the Titans kännas särskilt nyskapande eller utmanande men för den oinvigde/lite yngre spelaren är det ett helt okej-roligt äventyr som det definitivt kan vara värt att ägna lite tid åt.
Betyg: 7/10