En rå rymdkäftsmäll

En makalös actionscen som på ett sätt skulle definiera framtidens spelupplevelser visade upp. Med spektakulär grafik flexade utvecklarna Guerilla musklerna. De flygande transportfarkosterna med soldater på som var på väg mot en intensiv landstigning verkade för bra för att vara sant. Och så var det också. Allting avslöjades som en förproducerad video.

Alltsammans var en vision om hur ett sargat krigslandskap kunde se ut och många tvivlade på att Guerilla skulle kunna nå upp till den visionen.

Tre år senare, 2009, släpptes "Killzone 2" och tro det eller ej - Spelstudion leverarade faktiskt. Åtminstone grafiskt. Storymässigt är det en tunn soppa av klassiskt snitt.

Onda skurkplanet attackerar god, den goda planeten slår tillbaka. Stereotypa manskaraktärer som skriker "fuck" och "shit" i var och varannan mening både åt varandra och åt fienden.

Del tre, som släpps i dag, bygger vidare på den tunna soppa. Är du ute efter ett djup, någon större mening än en och annan moralkaka, då kan du som konsument raskt gå vidare till någonting annat. Så varför en fyra i betyg?

Jo, för "Killzone 3" utger sig egentligen inte för att vara någonting annant än en rå käftsmäll.

Det är hejdlös action från första stund. Estetiken osar Tyskland under landets mindre sunda stunder. Det är raka led bland soldaterna och onda ledarfigurer direkt hämtade ur vår jordiska diktatorskola. Lägg därtill att "Killzone 3" som grafiskt överglänser förra delen. Det är kort och gott en fest för ögonen att titta på.