Dark Void (Playstation 3
Piloten och blivande äventyraren Will är ute på ett transportuppdrag åt före detta flickvännen Ava. Som alla säkert vet är det inte så smart att åka båt eller flyga över Bermudatriangeln. Där har åtskilliga skepp och flygplan försvunnit under årens lopp. Givetvis störtar Wills plan, men såväl Will som Ava överlever.
Ön som de störtar över visar sig emellertid inte vara någon speciellt fredlig plats. Det dröjer inte länge förrän de blir attackerade av mystiska robotar, vissa inte alltför olika de i filmen "I, Robot". Det finns speciellt två egenskaper som Capcom speciellt vill framhäva med Dark Void - de vertikala striderna och flygandet med jetpack. Med vertikala strider menas att man kan slåss hängande i diverse klippor och andra avsatser. Till en början innebar detta en liten annan upplevelse än de konventionella striderna, men efter ett tags spelande blev de vertikala stridskonsterna inte speciellt märkvärdiga, men de tillförde givetvis en del till spelet och utan de skulle markstriderna varit hopplöst enformiga.
Striderna i Dark Void bygger till största delen på att man tar skydd bakom olika hinder och skjuter på de robotliknande utomjordingarna. Det går också att gå i närstrid, men den delen av spelet är inte speciellt välutvecklat, utan är snarare lite småklumpigt utfört.
Den andra saken Capcom vill betona är som sagt jetpacket som man får av en vetenskapsman som sitter fast på ön. Det första jetpacket kan enbart användas till att hovra, alltså sväva i luften mellan avsatser som finns för långt ifrån varandra för att hoppa. Senare får man emellertid ett mer avancerat jetpack med vilket man kan flyga "på riktigt".
Det märks att utvecklarna av Dark Void tidigare utvecklat det kritikerrosade flygspelet Crimson Skies. Med jetpacket på ryggen kan man nämligen bege sig in i avancerade luftstrider. Denna dogfighting är riktigt kul med en del avancerade manövrar. Exempelvis kan man göra sofistikerade undanmanövrer genom att trycka in höger styrspak (R3) samtidigt som man för båda styrspakarna i olika riktningar.
Att tvärvända 180 grader är en av de mest användbara manövrarna. Den görs genom att man trycker in R3 och för styrspakarna nedåt. Det tar lite träning att utföra dessa manövrar och jag hade gärna sett att styrningen förenklats.
Som helhet är Dark Void ett ganska kul spel. Det är speciellt luftstriderna, dogfightingen, som utmärker sig, men varför en så komplex styrning? Markstriderna blir efter ett tag ganska enformiga. En annan svaghet är kameran som ibland ställer till riktiga spratt. När enspelarläget väl tagit slut så är spelet slut. Det finns nämligen inget flerspelarläge.