Picross 3D (Nintendo DS) Varför spelar vi spel? Vissa spelar för att umgås med vänner, vissa för att uppleva saker de annars inte skulle kunna uppleva och vissa för att vara hjälten de aldrig får tillfälle att vara i vardagen. Själv spelar jag gärna hjälterollen men kan även se spel som ett sätt att koppla bort.
Ett meditativt medium som jag kan bli en del av när jag väl bemästrat dess grundläggande regler. Jag tror heller inte att detta inte är något ovanligt. Det är nog väldigt få som spelar sudoku eller tetris för den hänförande grafiken eller själagripande storyn.
Pusselspel är ett bra sätt att koppla av, att koppla bort. Detta för mig nu till det senaste spelet jag har spelat, Picross 3D, en uppföljare till det otroligt populära pusselspelet Picross till Nintendo DS. Den tredje dimensionen är som alla vet 2000-talets hetaste dimension.
Med den framgång Avatar, Coraline och nu Alice i Underlandet haft med 3D visningar måste Nintendo ha insett det potentiella sagoland av pengar som fanns för dem att skörda genom att ta sin pusselserie till 3D. Skämt åsido är steget över till 3D väldigt naturligt för Picross och påverkar inte spelupplevelsen negativt även om man spenderar en del mer tid med att rotera spelplanen.
Picross 3D presenterar i början på varje pussel spelaren med en kub bestående av ett varierande antal block. Vissa pussel är bara ett block djupa medan andra är avsevärt större. Spelaren får sedan börja hacka bort block efter de små ledtrådar som finns på kubens olika sidor.
Efterhand som kuben tar form kommer tidigare värdelösa ledtrådar att leda till nya möjligheter. I slutet på varje pussel får man se vilket objekt man hackat fram. Spelet har väldigt liten variation, precis som i många andra pusselspel är det svårighetsgraden som varierar mest och gör spelet värt att fortsätta spela.
Picross underhåller perfekt under en begränsad tid, men som med många andra pusselspel skulle det inte på egen hand kunna underhålla mig under en längre tid. En kvart eller en halvtimme är lagom. Ett klassiskt pendlarspel med andra ord.
Spelets baneditor har tagit ett stort steg framåt. Spelaren kan nu skapa precis den 3D-struktur han vill, färglägga den och dela med till sina vänner. Till skillnad mot första Picross är det svårt att skapa en struktur som baneditorn inte kan använda, vilket uppskattas starkt.
Även om Picross 3D kan vara en aning utmanande för väldigt små barn tror jag att både vuxna och barn kan avnjuta detta pusselspel. Det är en mycket värdig uppföljare på det första Picross och är mycket passande för den rutinerade pendlaren. Personligen avnjuter jag mitt Picross med en god ljudbok.
Viktor Larsson