Jag har äntligen fått återvända till mitt älskade Albion! Det kändes som igår då jag utforskade den medeltida sagovärlden med min traumatiserade hjälte chicken chaser och såg hur han växte upp från en liten yngling till en kraftig, stor svärdsman. Jag gick igenom hans liv med glädje, och log med honom åt livets goda ting och grät med honom åt livets sorger. Ja, Fable var sannerligen ett underbart spel. Nu är efterföljaren äntligen här! Efter flera nagelbitande år är nu portarna till Albion öppna igen och tiden verkar ha gått i den älskade spelvärlden och man befinner sig nu i övergångsfasen in till renässansen. Frågan på allas läppar var såklart, om Peter Molyneux verkligen kunde hålla hans löften om att Fable 2 skulle bli det bästa mellan himmel och jord. Något han har en tendens att lova om varje spel som han har arbetat med sedans 90-talet. Det som skrämmer mig är att han faktiskt har hållit löftet den här gången.
Fable 2 handlar åter igen om en namnlös hjälte (eller hjältinna) och det är hans liv som är spelets grundläggande handling. (Jag håller mig borta från handlingen för att jag inte vill avslöja för mycket). Tiden går, årstiderna skiftar och vädret förändrats. Så detaljerat är ditt nyfunna liv! Du kommer märka förändringar på din karaktär igenom livet, allt du gör visas på ett eller annat sätt på din karaktär. Ät mycket mat och du blir fet, slåss och fightas och du kommer snart se magrutor dyka upp på din hjälte. Samma sak gäller för de moraliska valen hjälten gör. Om du är korrupt så kommer huden att knottra och bli svart som kål. Om du däremot väljer att vara generös och pur som spelet kallar det, så kommer hyn att bli ljus och len som silke. Detta är alltså en stor förbättring till föregångarens moralsystem, som endast bestod av ondhet eller godhet (en funktion som fortfarande kvarstår, för den delen). Detta är i princip fullt fungerande i spelet. Det är kul att se att ens möda ger resultat, men det är däremot för jävligt att se att ens hjälte plötsligen har fått en ölmage bara för att han har klunkat ner två pajer!
Många kommer tycka nog att Fable 2 är som Fable 1 fast i HD, och att grafiken inte alls kan jämföra sig med spel som Gears of War, eller något slumpmässigt spel från Playstation 3. Men dom har fel! Allt handlar om spelskaparnas satsning, eftersom att det inte finns oändligt mycket utrymme på skivan så måste dom justera distributionen mellan grafik och spelmekanik. Spel som har satsat hårt på grafik i de senaste åren, som GTA4 (vilket var en grym besvikelse i mina ögon) saknade mycket av spelmekaniken som föregångarna hade på grund av att spelskaparna blev tvungna att skära bort vissa spelfunktioner för att få plats med extra många texturer och sådant ögongodis. Som tur är har Lionhead, Fable 2:s utvecklare inte gjort något sådant dumt och istället har dom satsat på fullt på spelmekaniken. Detta betyder självklart inte att spelet är mindre grafiskt än det typiska Xbox360 spelet, nej, tvärtom! Spelet innehåller extraordinära ljuseffekter, graciösa texturer och en massa grönska i Oblivion-andan.
Ni som har spelat Oblivion känner ju igen känslan man fick när man kollade ut i Cyrodil för första gången, eller ett senare spel, Bioshock, när man fick glädjetårar av vatteneffekterna - Ja, tänk er de erfarenheterna, fast gånga det med 20 och tänk er att den erfarenheten kommer om och om igen och det blir aldrig något mindre av en erfarenhet! Första gången då vädret skiftar så är det som en fest för sinnet, och första gången då kvällen gror över landet, så är det ännu en fest för sinnet och första gången solen går upp över Oakvale så är det åter igen en fest för sinnet! Helt otroligt! Visst, som en recensent är jag skyldig att medge att jag blev missnöjd med explosionseffekterna då de verkade hemskt platta och påminde nästan om gamla Golden Eye-spelet, och inte alls i samma stil som effekterna i hjältens vanliga magiarsenal, men kom igen, det fanns en gång då explosionen dök up, i hela spelet! Så om man hade oturen nog att ge full uppmärksamhet till bakgrunden, så är det endast då man märker det lilla fjuttiga felet. För er grafiknördar ska jag faktiskt också påpeka att videoklippen som präglar spelet här och där är näst intill fotorealistiska. Jag måste säga att jag är extremt nöjd, rent grafiskt, över Fable 2. Det går som smort fastän det är en massa krimskrams som pågår på skärmen och jag är rentav glad över att Fable 2 distanserar sig själva från de stora, stygga spelen som Gears of War 2 igenom att ha en glad färgskala som inte bara består av brunt, och brunare.
En annan sak som nästan är helt nytt och innovativt är spelets infrastruktur. Varenda stad har en ekonomisk infrastruktur som kan antingen bli bättre eller sämre än den andra staden, och allt beror på dig. Om du köper mycket och ger mycket tillbaka till samhället så kommer staden att blomstra. Om du å andra hand rånar allt som rör på sig och plundrar och saboterar affärer (vilket är fullt möjligt) kommer nog staden snart att bli öde och du kommer att bli tvungen att ta ditt pick och pack och plundra vidare någon annanstans. Man skulle nästan våga säga att det mesta du gör visar sig i spelvärlden. Om du väljer att hjälpa slavbytarna så kommer du snart att se att laglösheten plötsligen ökar, medan om du väljer att hjälpa vakterna med deras jobb så kommer du snart se att det blir mindre och mindre bovar ute på vägarna. Ja, kort och gott så är spelet verkligen välutvecklat!
Det enda som jag är lite besviken på i detta mästerverk av ett spel, är egentligen kontrollerna. Magin och skjutvapnen fungerar perfekt (Y och B knappen), det är ju trotts allt så att dom är projektiler, det finns nämligen bara en riktning dom kan åka, och det är mot fiender. Men det jag är besviken på är faktiskt svärdssvingandet. Jag är en rejäl missbrukare av alla skarpa föremål som kommer i spelformat, allt från brödknivar till stora Swords of Ultimate Doom används för att ta ner diverse fiender, så därför krävs en viss finess på kontrollerna. I detta fall används X-knappen till att interagera med ditt tillhygge av ren död och det fungerar ju bra, till att börja med, men efter ett tag så börjar det kännas lite enformigt. Det finns nämligen bara ett urval av attacker, små, snabba slag, eller stora, oblockbara attacker som kallas för "flurishes". Det kanske är en bagatell om man tänker spendera spelet med magi och diverse friteringsverktyg för att ta hand om dom illa brännskadade fienderna, men för oss svärdssvingare så är det här ett hårt slag under bältet. En knapp räcker inte för att slåss, blocka och parera! Annars funkar faktiskt kontrollerna utmärkt, animationerna reagerar snabbt och världen interageras lätt med bara en knapptryckning.
Sedan finns det en drös av smådetaljer i spelet som höjer den allmänna njutningsnivån extremt mycket! Humorn är en av dom, det finns så sjukt många referenser till verkliga livet, historien, religion och samhället att det är helt, ja, otroligt! Sedan finns ju också alla platser från Fable 1 kvar, och att återupptäcka dom platserna, ja, det är en himmelsk, nostalgisk upplevelse. Glöm inte heller bort spelets trumfkort, hunden! Din trogna vän på livets resa. Den formar sig efter hur din karaktär är och följer med dig i torrt och vått! Lägg sedan till ett välbalanserat multiplayer funktion och så har ni en av årets bästa rollspel!
I sammanfattning så är Fable 2 sannerligen ett steg närmare Peter Moleneuxs idealspel. Grafiken är barnslig men samtidigt läcker och full av detaljer, precis som Fable ska vara. Musiken är pompöst och orkesterbaserat som ger en stor, episk känsla till det hela. Kontrollerna är simpla nog för vem som helst att hoppa in och köra medans dom är djupa nog för spelaren att fritt utforska. Lägg också till en rejäl dos av humor och självdistans! Det var något som Fable 1 var känt för, men som nu har trappats upp ännu längre! Visst, det finns småfel här och där, men allvarligt talat så är jag faktiskt för upptagen med att njuta av allt i Fable. Man har helt enkelt inte tid att sitta och tjafsa då det finns så mycket, som familjeliv, jobb, och uppdrag att ta hand om? Det spelar ingen roll om man har spelat Fable 1 eller inte, detta är ett spel alla måste ha!
Betyg: 10/10