För svårt för sitt eget bästa

Sega har haft svårt med att hantera sin ”Sonic”-serie sedan man tog stegen in i tre dimensioner. Med ”Sonic: Lost World” verkar det dock som att de har hittat rätt, åtminstone inledningsvis. Inspirationskällan har varit Nintendos ”Super Mario Galaxy”-spel och bandesignen bjuder stundtals på lika stor variation som i de spelen. Tyvärr räcker det inte ända fram denna gången heller. Det som till en början verkar lovande blir redan efter ett par timmar frustrerande, mycket på grund av att svårighetsgraden skjuter i höjden. ”Sonic Lost World” är i sina bästa stunder en oslipad diamant, men det kräver en del tålamod för att komma till sin rätt.