Fracture (Xbox 360)

Vid en första anblick verkar Fracture vara ett riktigt spännande och nytänkande actionlir, där One Day Studios både berättar en rätt intressant bakgrundshistoria och försöker förnya actiongenren med den intressanta funktionen att man med ett speciellt vapen kan höja och sänka marken. Men om man tittar lite närmare på spelet ser man snart en del sprickor i den vackra fasaden.

Snyggt, det är det definitivt. Grafiken håller en generellt hög nivå, och då ska man även tänka på att det är ganska stora ytor som ritas. Lägg därtill en del snygga ljus och skuggeffekter samt alla finesser med att modifiera terrängen och man blir ganska imponerad. Visst, vi snackar kanske inte absolut toppnivå, men det är definitivt högkvalitativ grafik på den bättre änden av skalan.

Miljöerna är ganska genomarbetade och det finns gott om förstörbara saker i omgivningen, även om det märks ganska tydligt att det är skriptat när saker går sönder (det är bestämt vad som ska gå sönder och hur och när detta ska inträffa). Designen är också intressant, och spelet plockar en hel del poänger på faktumet att man i framtiden har använt geomodifiering för att förhindra översvämningar i klimathotets spår. I introt till första banan flyger man till exempel över en bördig och lummig skog på väg mot Golden Gatebron, på samma plats där det tidigare funnits en stor mängd vatten. En både märklig och förvånande men samtidigt imponerande syn.

Inte mindre imponerande blir det av att spelet även har en bra fysik. Det är onekligen lite småkul och framförallt imponerande ur en teknisk synvinkel när man höjer marken under en fiende med specialvapnet Entrencher och ser honom flyga en bit i luften som om han blivit skjuten ur en katapult. Många av spelets vapen har för övrigt olika geodynamiska egenskaper, och det roliga är att man faktiskt behöver använda dem på ett taktiskt bra sätt för att ta sig vidare.

Det här med att man kan höja och sänka marken är alltså mer än bara en rolig gimmick, Day One Studios har designat nivåer utefter dessa förutsättningar. Till exempel måste man i ett tidigt skede av spelet höja marken mellan en automatiserad kulspruta och en allierad soldat för att soldaten, som är fast bakom ett litet betongblock och inte kan fly, ska kunna komma undan utan att bli träffad. Det finns flera exempel på hur marken kan användas till spelarens fördel, inte bara i direkt strid (där högre terräng generellt ger ett övertag i hårda eldstrider) utan även i lite klurigare pusselliknande sammanhang. Det ska dock tilläggas (och det här är ett ganska viktigt undantag) att det är bara brun, lerig och mjuk jord, mark (soil, dirt) som kan höjas och sänkas, inte mer solida objekt av till exempel metall.

Fracture är förutom idén om att höja och sänka marken annars ett ganska ordinärt actionspel i tredjeperson. Man känner igen mycket från tidigare spel, och man kan inte använda omgivningen för att ta skydd på samma sätt som i till exempel Gears of War, där man kan trycka bakom en vägg och sticka fram sitt vapen för att skjuta medan man befinner sig i en skyddad position. En finess som Fracture dock kan vara utan. Tempot är nämligen ganska högt och det är mer action och explosioner än taktiska teambaserade strider. Hjälten Jet har även en laddningsbar sköld och tål en hel del stryk, och det är främst på den tuffaste svårighetsgraden som det krävs lite mer eftertanke och taktik i striderna och det kan bli en del omspel av svåra passager. Styrningen fungerar bra och kameran fungerar nästan alltid utan problem, vilket annars kan vara ett irritationsmoment i actionspel i tredjeperson. Spelet är helt enkelt både snyggt och välgenomarbetat. AI:n går även den inte av för hackor, och att spelet ibland kan kännas lite väl enkelt beror snarare på att spelaren har en hel del fördelar och gott om energi snarare än att motståndet skulle bestå av kanonmat.

Musiken hämtar inspiration från sciencefictionfilmer och bjuder på ett dramatiskt och orkestralt soundtrack, där lugnare och mer pampiga melodier blandas med mer oroliga stycken som snarare låter som om de skulle höra hemma i någon thriller eller kanske TV-serien Lost. Det är professionellt och välgjort, man märker att LucasArts har haft ett finger med i produktionen.

Man måste säga att Day One Studios på de flesta punkterna lyckas bra med Fracture. Spelet är i grunden ett välgjort och genomarbetat, om än kanske lite ordinärt, actionspel i tredjeperson, kryddat med ett par intressanta idéer och en annorlunda vapenarsenal, och storyn, speciellt bakgrunden till konflikten, har en hel del intressanta saker som talar för den, även om den kanske berättas på ett lite klyschigt sätt. Jag kan dock sträcka mig till att säga att även om spelets hjälte inte utmärker sig speciellt mycket gör vissa karaktärer och miljöer det, och idén om ett delat USA (bokstavligt talat) där den ena sidan har förlitat sig till högteknologi och nanomaskiner medan den andra låter sin utveckling ske med hjälp av genteknik, som till slut hamnar i ett inbördeskrig 300 år efter det första är ganska intressant. Konceptet bakom storyn känns nästan som någonting som skulle kunna passa för en mer invecklad historia med mer bakgrund till konflikten, kanske på vita duken.

Singleplayerläget är inte alltför långt, men det håller ganska bra hela kampanjen igenom, och i multiplayerläget får man tänka lite annorlunda i striderna på grund av geomodifierandet. Det är kanske inte av samma klass som Call of Duty 4 eller Halo 3, men det ger ändå ett bra mervärde till singleplayerläget, som hade stått bra även på egna ben.

Fracture är en smått positiv överraskning som det inte har snackats mycket om inför höstens och vinterns enorma spelutbud, men som ändå håller ställningarna ganska bra i den hårda konkurrensen i genren. Även om spelet har sina svackor, och kanske aldrig riktigt briljerar eller sticker ut alltför mycket från liknande spel, får det mer än godkänt. Det är stundtals ett riktigt bra spel inom actiongenren. Det finns hetare spel ute på marknaden men den som är ute efter någonting annorlunda, eller hittar spelet i realådan ska definitivt ge det en chans. För det finns faktiskt en hel del innehåll bakom de där vackra sprickorna i fasaden.

Betyg: 7/10