I Freakout ska du som skidåkare ta dig ner för den orörda backen under så mycket trixande som möjligt. Förutom att du har skidor på fötterna istället för en snowboardbräda kunde spelet varit både SSX och Amped. Allt du kan göra i dessa båda spel kan du också göra i Freakout: hoppa, volta, grinda och ramla. Åtminstone om vi inte snackar detaljnivå.
Freakout stoltserar med fem olika berg med massor av olika utmaningar, sex olika karaktärer att spela som och mängder med olika trix och outfits. Dock inget som imponerar nämnvärt på mig. Som jag sa förut så är det gammal ost vi pratar om. För att låsa upp nya berg måste du först klara av ett antal utmaningar: klara ett visst hopp eller grinda ett gäng stockar. På varje berg finns också ett antal hundar gömda i backen som du ska leta upp. Känns det igen? Japp, fast Amped hade snögubbar...
Åka offpist
Okej, nu lät jag faktiskt elakare än jag hade tänkt. Det finns faktiskt en relativt stor skillnad mot andra liknande spel som jag spelat. Freakout utspelar sig offpist. I övriga spel råkar man ibland hamna ute bland träden och plöja nya spår. Skillnaden där är att det då brukar gå långsammare jämfört med den pressade snön. I Freakout går allt snabbt. Åtminstone för mig. Att lära sig bemästra spelet gick dock långt ifrån snabbt. Spelet har en tutorial som kan stängas av och på och som ger tips under färden ner för backen. Tanken med en sådan tutorial är god men jag saknar en del information. Den gjorde det också omöjligt för mig att klara av några hopputmaningar då spelet strax innan hoppet pausades och information om vad som behövde göras kom upp i en ruta. När jag tryckte förbi denna ruta var jag redan halvvägs ut över stupet och missade att hoppa. Följden blev att min tutorial snabbt stängdes av och att jag med all säkerhet missade en massa matnyttig information.
Se upp i backen - sju hål i nacken!
Som tur väl är finns det bara jag i backen för annars hade det varit farligt. För andra vill säga - min åkare verkar tåla det mesta, han repar sig efter de mest otroliga vurpor. Det går undan och jag lyckas aldrig få den där totala kontrollen över skidorna. Det är här som mitt intresse svalnar. Jag lyckas aldrig riktigt komma överens med kontrollen. Kanske är det för att jag har indoktrinerats med tidigare snowboardversioner och inte kan tänka nytt. Eller kanske så är det inte bara jag som är besviken. Jag röstar på den senare förklaringen, glöden saknas helt enkelt.
Grafik och ljud
Även grafiken var en besvikelse. Hittills har de flesta spel på PSP:n imponerat grafikmässigt på mig. Men i Freakout är det pixligt och till och med hackigt. Laddningstiderna känns omotiverat långa även om det dansande "loading"-skelettet gjorde väntan något roligare (åtminstone de första gångerna). Musiken däremot var helt okej. Det är ösig musik som passar i backen.
Omdöme
Freakout är ett ösigt sportspel för den inbitne skidåkaren. För den som gillar att det går undan kan det kanske gå hem men mig imponerade det inte på. Jag håller mig till de gamla godingarna SSX och Amped om jag vill känna snö under fötterna igen. Freakout tillför inget nytt till genren men klarar hyfsat att leva upp till en godkänd nivå. Spelet får därför en femma i betyg av mig.
Betyg: 5/10