Frontline är däremot en spelserie som låter helt obekant i en spelveterans öron men samt lite catchigt, det är för att det är en fortsättning på det historiskt korrekta strategispelet Blitzkreig. Man kan ju förståss undra varför dom valde att ändra titeln nu när spelserien är så känd och hyllad för sin realism och intensivitet. Det som skiljer spelen åt är att Frontline är mer fokuserat på striderna som det forna Sovjetunionen hade mot axelmakterna än vad föregångaren Blitzkreig hade.
Grafiken
År 2007 är kanske ett år som kommer att ändra spelvärlden för alltid. Redan i slutet av förra året kom Gears of War ut med dens slående grafik och realism (och mycket blod!), Spelet fick folk att sitta hemma på jullovet och slakta horder av utomjordingar istället för att gå och besöka släktingar. Sedan kom Supreme Commander ut med en grafisk prestanda som aldrig tidigare hade skådats i ett strategispel förut. Så vid det här laget har ribban för grafiken i spel blivit satt ganska högt och man förväntar ju sig att spelföretagen ska vara medvetna om detta. Sorgligt nog har Nival interactive utvecklat detta spel i en grotta i Saharaöknen där dom har varit isolerade från omvärlden i flera år. Det är i alla fall så det känns för att hela spelet stinker av lukten av strategispel från 2002. Terrängen är kantig, ful och väldigt odetaljerad. Det enda som är bra med den är att den är väldigt interaktiv. Man kan t.ex. köra över ett träd eller välta ett hus, man kan t.o.m. köra över några kossor om man har lust. Sedan kommer vi till infanterierna och fordonen. Båda känns som något tagna ur kultspelet commandos. Visserligen är soldaterna i 3d men ändå känns det så platt, det hela känns gammalt fastän det är så nytt.
Ljud
Musiken i Frontline är väldigt pompöst och storslaget, inte bara i strider, nej. Ljudet är alltid pompöst och storslaget. Visserligen känns detta väldigt bra i början och efter några matcher sitter man där och nynnar eller gestikulerar med till låten men efter ca tio matcher så blir det tröttsamt och man får ett sug efter att stänga av musiken och lyssna på fågelläten istället. Ljudeffekterna är bra dock, dom avfyrade vapnen låter äkta och fordonen ger ifrån läten som riktiga T-34 säkert gav ifrån sig. Alla fans av strategispel känner till dom typiska kommentarer som soldater och byggare brukar ge ifrån sig när man markerar dom. Dom flesta spel har ganska tråkiga kommentarer som "yes" och "Ok" medan andra har roligare kommentarer eller accenter som dom flesta i Warcraft 3 har. Tyvärr är det omöjligt att bedöma det när det gäller Frontline (I alla fall för det sovjetiska laget) för att dom talar verkligen ryska och tyska inom lagen och har oftast långa meningslösa kommentarer som skulle få vem som helst att börja skrika när det är något om andra världskriget på Tv.
Spelbarhet och omdöme
Det finns två handlingar, det sovjetiska och axelmakterna. Detta gör förståss att spelet blir väldigt kort men det kompenseras med en bra onlinefunktion och tio stora, multiplayervänliga kartor. Frontline är inget spel som man sitter uppe på kvällarna och kör, det känns faktiskt mer som att det är ett spel som borde finnas för gratis nedladdning på deras hemsida. Detta skulle kunna ha varit ett bra strategispel om dom skulle ha struntat i att göra det råkorkade beslutet att ha en grafikmotor som får Mario 8 bitar att se snygg ut. Ljudet är storslaget men samtidigt väldigt repetitivt, vilket gör att spelkänslan sjunker ännu lägre. Om ni vill ha ett bra andra världskrig spel så tycker jag att ni borde satsa era pengar på Battlestations: Midway.
Betyg: 4/10