Avsaknaden av ett offline eller enspelarläge är mycket talande för vad MAG vill åstadkomma. Med enbart online, spelare- mot spelarelägen kommunicerar spelet mycket klart vem det är menat för. Avsaknaden av enspelarläget skadar inte MAG i min mening då scenariot i spelet är bekant.
Tredje världskriget har utarmat världens arméer och alla militära konflikter står nu mellan tre privatägda militära företag (PMC i spelet). Det första valet en spelare får göra är vilken av dessa tre fraktioner han vill tillhöra. Mellan de stoiska och kaxiga Valor; de hänsynslösa S.V.E.R; och de välorganiserade och teknologiskt överlägsna Raven gick jag med den senare fraktionen. Raven tilltalade mig med utseende, vapenstil och lustiga brittiska röster.
Det är små skillnader mellan de olika fraktionerna men då man endast kan ha en karaktär åt gången är valet desto viktigare. Till skillnad från många andra online-shooters finns det en klar karaktärsutveckling i MAG. Spelare går från level 1 till 60 med tillgång till nya vapen, förmågor och kommandopositioner. Även om en spelare med högre level har bättre förutsättningar så är dock ett headshot fortfarande ett headshot.
Många online-shooters är väldigt försiktiga med att inte obalansera matchups. Både CounterStrike, Team Fortress 2 och Halo är bra exempel på spel där enbart förmåga att spela skiljer spelarna från varandra. Jag är glad att fler spel på senare tid tagit vägen till kvarvarande framsteg för karaktärer.
Både MAG och COD: Modern Warfare 2 har båda gett en mycket tillfredställande multiplayerupplevelse. I och med att spelare avancerar får förgrena sig längs olika rollträd. Att bli världens skarpaste sniper, tuffaste enmansarmé eller flinkaste healer är alla tänkbara vägar. Rollsystemet är ett bra sätt att motivera framsteg och variera matcher men dess genomförande kunde ha varit bättre. Det är nu mycket svårt att avgöra vad olika vapen man kan låsa upp faktiskt går för, hur mycket olika förmågor påverkar och liknande. Att välja om, sina rollpoäng är möjligt, men på ett mycket begränsat sätt.
Spelaren måste nå många levlar in i spelet innan han kan välja om första gången. Efter dess blir avståndet till nästa tillfälle ännu större. Att vara begränsad på detta sätt är mycket beklagligt och uppmuntrar inte en spelare att testa olika spelstilar för att finna den han är mest bekväm med. Vissa av de upplåsbara förmågorna skulle kunna ha varit avsevärt mer spännande och få de olika klasserna att kännas mer personliga. Här hade MAG kunnat ta en läxa från tidigare spel i liknande genrer så som PlanetSide, Hellgate: London och World of Warcraft.
Med en mer liberal syn på respecs och roligare förmågor hade detta kunnat bära spelet mycket långt. Efter att ha spelat upp några levlar i ett multiplayer deathmatch-läge har spelaren tillgång till spelets huvudrätt, de olika massiva spellägena med upp till 256 spelare på samma gång. En personlig favorit har blivit Aquisition där en fraktion försöker stjäla två fordonsprototyper från en försvarande fraktion. En 20 minuter lång strid med flera etapper ger en intensiv spelupplevelse.
Till skillnad från liknande spellägen där uppdragsbaserade strider är mycket likt multiplayer deathmatch som byter placering i takt med den anfallande sidans framsteg är aquisition ett konstant slagfält där varje position är relevant hela matchen igenom. Den försvarande sidan har från början ett tiotal värdefulla strukturer såsom vägspärrar, grindar, bunkrar och luftvärnskanoner. Det är upp till den anfallande sidan att ta ut dessa för att förenkla sitt anfall och kunna få tillgång till flyganfall, helikoptertransporter och liknande. På samma sätt som anfallare kan förstöra obevakade strukturer kan försvarare återbygga dessa under spelets gång. Något som gör att det alltid finns möjligheter vart man än befinner sig på kartan.
För att kunna hålla pli på ett 128-manna lag krävs mer än öppen voice chat. Den individuelle spelaren har inget annat än en vanlig minimap vilket sällan räcker till då spelets banor är minst sagt enorma. När en spelare når en viss nivå i spelet kan han ansöka att ta sig an en av tre ledarroller i olika skala. Du kan leda en mindre skvadron, en pluton eller hela armén av spelare. Dessa ledarfigurer har tillgång till kartor, kommandosignaler och specialattacker. En plutonledare kan beordra en airstrike över en särskilt fiendeinfesterad zon eller sätta en bunker som ett primärt mål att anfalla. För att andra spelare ska lyda dessa order av annan motivation än att försöka samarbeta belönas spelare i närheten av ett mål med avsevärda experience-bonusar.
Tanken med att låta vissa spelare leda andra är sannerligen intressant och belöningssystemet fungerar riktigt bra. MAG är ett spel som på många sätt tilltalar spelaren som är villig att lägga ner åtskilliga timmar för att uppnå antingen en ledarposition eller en sorts specialistbefattning. Där det faller kort är att för den spelare som kommer döma spelet inom fem, tio eller kanske femton speltimmar så kommer spelupplevelsen inte vara lika imponerande. Standardiserade vapen, litet utrymme för variation och en bristande förståelse av "den stora bilden" kommer lämna många oberörda av MAG.
Ett annat element som lätt kan svärta upplevelsen för en spelare är att i de många, många tillfällen då inte hela ditt lag arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål kommer matchens utkomst lätt kunna kännas orättvis och slumpmässig. En person kan förvisso påverka en hel del, men i de fall då det är du och 127 muppar som flänger runt på banan kommer det inte vara en stor tröst. Känslan av slump gör sig också påmind när man efter att ha sprungit i över en minut från en långväga spawnpoint blir skjuten i huvudet av en sniper man aldrig ser.
Vid död får man ingen som helst återknytning till vad man gjorde fel, vilket skulle kunna hjälpt att förbättra spelarens förmågor. Sammanfattningsvis kan man säga att MAG är ett spel för den spelare som vill bli utmanad, lära sig arbeta som en grupp och vara del av någonting större. Striderna är i ordets rätta mening massiva även om många av spelets element såsom vapen, förmågor och omgivningar ofta kan kännas oinspirerade. Kan man komma över tröskeln och känslan av slumpmässiga utfall kan MAG vara ett spel väl värt att spela. Det är värt att nämna att MAG är helt gratis att spela online, inga månadsavgifter eller betalmodeller.
VIKTOR LARSSON