Imperium Romanum (PC)

Ta rollen som en romersk ledare och se om du har vad som krävs för att bygga upp en stad. Har du skickligheten och intelligensen för planerandet av denna skapelse? Har du snabbheten för att hantera uppkommande kriser? Har du kraften som krävs för att bära din krona i detta Ceasar-liknande spel?

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2008-03-15 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Låt mig börja med att säga att Imperium Romanum inte är en bestseller, men försöker samtidigt inte på något vis vara det heller. Manualen inleder med en något förskönad historisk beskrivning av romarriket och en egen fascination och intresse för romarriket är nog ett krav för att kunna uppskatta spelet till sin fulla potential. Det är inget snabbt RTS-spel (realtids strategispel) och det innebär mer att bygga en stad än att hantera stora strider. Detta element finns dock i mindre mån, men den stora energin i spelet läggs helt klart på uppbyggnaden och utvecklande av staden.

Imperium Romanum är ett av de RTS-spelen som definierar Real-Time som den faktiska tid man spelar och det tar ungefär en dag att bygga ett hus och ett år att bekämpa ett krig. Det är självklart en klar överdrift men är man van vid snabbare intensivare spel RTS-spel som ofta inte varar längre än 20 minuter så känns det onekligen så. Samtidigt finns det något charmerande med sådana spel som kan få oss fastnaglade framför datorn timme efter timme medan solen sakta går ner utanför, och upp igen och ner igen. När man har insett att den korta tid av ljus vi har nuförtiden redan har försvunnit lägger sig mörkret igen och natten fortsätter med ett hektiskt byggande och planerande av staden. För även om enskilda händelser kan ta lång tid i Imperium Romanum består bildandet av en stad så enormt många uppgifter som bör tas om hand om och ju större staden blir desto hektiskare blir det och desto tyngre blir kronan på ens huvud att bära.

Spelet är väldigt välgjort och det finns närmare 50 olika byggnader, både hus och grisfarmar men också större monument som Colloseum. Folket måste få mat, vatten, vin, underhållning och så vidare för att staden ska kunna växa och de olika behoven visas smidigt upp i så kallade. notification icons. Man kan också lyssna efter skvaller bland folket för att kunna hantera och planera eventuella kriser innan de bryter ut. Det är också ganska enkelt att lära sig eftersom svårighetsgraden och saker att ta hand om ökar ju mer ens stad växer.

Det finns tre olika spellägen: History Mode, Rome Mode och Scenario Mode. I History Mode spelar du som en historisk romersk ledare och tar dig igenom olika uppdrag genom att genomföra uppgifter. Det finns endast 16 uppdrag totalt men varje sådant kan ta mycket långt tid att klara och man kan hålla sig sysselsatt ett långt tag.

I Rome Mode börjar du som en guvernör i Rom. Du får diverse uppdrag att genomföra, bland annat att bygga upp stora romerska monument som Colloseum och så vidare.

Scenario Mode innebär att du bygger upp din stad från scratch. Du börjar i en vald bana och har inget specifikt mål förutom att bygga din stad. Detta är på ett sätt väldigt charmerande och roligt men också väldigt tröttsamt. Det känns ibland som endast en evighets process och man önskar ibland att det fanns något mål att uppnå, eller tävlingsinriktad som jag är, en möjlighet att jämföra din stad med andras städer och se vem som har skött sitt jobb bäst. Detta finns det faktiskt möjlighet till att göra i History Mode där man kan se hur bra andra spelare i världen har klarat uppdragen men det hade faktiskt känts klart mer befogat i Scenario Mode. Att spelet förutom denna lilla funktion helt saknar multiplayer funktioner är faktiskt ett klart minus och bör det ses som en självklarhet av ett spel från 2008.

Grafiken är verkligen riktigt grym. Det är ett sådant spel där man sätter alla inställningar på högsta, även fast man vet att datorn inte kommer klara det, bara för att få se och njuta av omgivningarna en liten stund. Och detaljrikedomen är sannerligen häpnadsväckande. Löven på träden, grisarna i grisfarmen, allting ser perfekt ut, inte för att tala om människorna. Det finns vissa äldre människor, vissa yngre, några få som haltar och så vidare. Variationen på människorna gör verkligen att man får känslan av att det är en riktig stad och det är en fröjd att se dem vandra till och från sina arbeten. Lyckan när man bygger sin mäktiga Colloseum-byggnad är obeskrivbar och ibland vill man bara stanna upp och beundra sin stad i dess skönhet.

Ljudet och musiken är godkänt men inte mer än så. Ljudeffekterna är acceptabla men kan bli ganska enformiga och likaså med musiken. Efter att ha spelat en längre period lägger man knappast märke till den men den är inte heller inte störig och irriterande.

Sammanfattningsvis kan man säga att Imperium Romanum är ett bra spel, men endast på ett sådant sätt som en Dostojevskij bok eller en Ingmar Bergman film kan vara. De är väldigt bra vid rätt tid och till rätt person, men vill du se en zombie-splatter är nog Det sjunde inseglet en av de sämsta filmerna i världen att välja.

Likaså om du förväntar dig ett snabbt RTS-spel som är actionspäckat och spännande att utmana andra i är Imperium Romanum onekligen inget för dig. Om du däremot är intresserad av romarriket och kan njuta av att i din ensamhet kämpa för att se hur din magnifika stad växa, om du kan fröjdas över att se flaggorna från ditt Colloseum fladdrar i vinden och beskåda dina arbetare slita för din ära, då är Imperium Romanum perfekt för dig.

Betyg: 7/10