Inget för finliraren

Glöm naturtrogen simulatorracing. I Split/Second: Velocity (Playstation 3) är det arkadracing fylld med högexplosiv action som gäller. Inget för finliraren?

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2010-06-01 12:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Karriärsläget i Split/Second: Velocity är upplagt som en TV-show i tolv delar med tema dödsracing. Varje episod består av fyra grundbanor, en bonusbana som låses upp om man uppfyllt vissa kriterier samt ett sista elitrace som också den måste låsas upp. I elitracet måste man placera sig bland topp tre för att låsa upp nästa episod.

Split/Second: Velocity är otroligt actionfyllt – högexplosivt minst sagt. Genom att sladda genom kurvorna, hoppa och slipstreama bygger man upp en kraftmätare. När denna är fylld kan man utlösa diverse händelser kallade "power play". Det kan vara att en bro exploderar och demolerar motståndaren eller att en helikopter släpper en explosiv last över banan. Ett annat exempel är att ett gigantiskt fartyg som ligger i en torrdocka kommer i rullning och krossar allt motstånd som råkar komma i vägen. Givetvis kan man själv krossas i sin egen "power play" vilket gör att man inte bara måste vara på sin vakt för motståndarnas elaka gärningar utan även förutsäga vad ens egna "power play" kommer att uträtta.

Det finns även lite mer udda banor som "survival", "air strike och "air revenge". I den förstnämnda bantypen gäller det att överleva så länge som möjligt på en bana där lastbilar tappar explosiva tunnor. I "air strike och "air revenge" skjuter helikoptrar missiler mot dig och det gäller även här att överleva så länge som möjligt. Skillnaden mellan "air strike och "air revenge" ligger i att i den senare samlar man kraft så att man kan skjuta ner helikoptern.

Bilarna är mycket lättkörda och körkänslan kommer aldrig upp den naturtrogenhet som exempelvis Forza bjuder på. Det är heller inte meningen eftersom det inte är tal om någon verklighetstrogen simulatorracing utan actionfylld arkadracing. Bilarna har olika styrkor. Vissa är snabba eller har bra acceleration. Andra kan vara lättare att få att sladda genom kurvorna eller är tåligare mot banornas alla hinder.

Audiovisuellt bjuder Split/Second: Velocity på en hel del godis för mer än ett sinne. Banorna är riktigt snyggt gjorda och såväl explosioner som krascher tillhör det mer spektakulära jag sett i racingspel. Det gäller såväl grafiskt som ljudmässigt. Tyvärr finns det lite för få banor för att jag ska bli helt nöjd och variationen mellan banorna kunde ha varit större än vad den är.

Precis som i kartracing känns det ibland som om det är slumpen som styr vem som vinner. Man kan leda ett helt lopp för att i slutskedet bli attackerad av en illvillig motståndare och helt plötsligt falla tillbaka flera placeringar. Om du inte tål sådant, ja då är Split/Second: Velocity inget för dig. Däremot är Split/Second: Velocity ett spel för alla er som gillar tempo-, fart- och actionfylld racing. Spelet bjuder bland annat på ursnygga banor, explosioner i massor och riktigt bra fartkänsla.