Vilken klan ställer du dig bakom? Dina handlingar påverkar spelets skeende. Platsen är Amana, ett fiktivt landskap i det feodala Japan. Det är under Sengokuperioden då den japanska historien dominerades av våldsamma motsättningar mellan olika klaner. Shuzen Fujimori styr sin klan med järnhand och hans klan terroriserar traktens bönder och kräver dem på höga skatter. Mot dem står klanen Ouka som tröttnat på Fujimoriklanens översitteri.
Du är en samuraj som är den enda överlevande från ett slag. Du har dock inte valt sida. De lokala bönderna vill att du ska kasta svärdet och bli en fredlig bonde. Men du kan lika gärna ansluta dig till någon av klanerna.
Jag valde att för en gångs skull börja som en fredlig samuraj som med alla medel skulle undvika strider. Byborna blev mina vänner och när jag besökte Oukaklanen sa jag att jag var deras vän och inget hellre ville än att störta klanen Fujimori. Väl i Fujimoris högborg vände jag kappan för vinden och försökte ansluta mig till dem.
I Way of the Samurai 3 kan du själv göra dina egna val. Det finns nämligen hela 22 olika slut. Du kan välja att meja ner alla bönder du stöter på eller att, som jag nämnt vara snäll och inte stöta dig med dem. Du kan välja sida i klanernas strid, eller göra som jag försöka lirka in dig i båda lägren. Dina val formar spelet.
Visst låter det roligt? Jag tyckte det lät riktigt roligt och kände mig väldigt inspirerad i början av spelet. Jag har dock sällan känt mig så uttråkad som under de timmar jag ägnat åt Way of the Samurai 3. Att vara en snäll samuraj visade sig vara otroligt enformigt och att försöka göra alla till lags och springa ärenden var inget kul alls.
Inte blev det roligare när jag bestämde mig för att bli den elakaste jävel det feodala Japan skådat. Jag högg ner alla i min väg. En lustig detalj (om man nu kan kalla den lustig vet jag inte) är att man kan avrätta de trubadurer som hjälper dig att spara spelet.
Om man har ihjäl alla så kan man inte spara spelet något mer. Du har även en stor mängd svärd och spjut att välja mellan, men eftersom man kan leva upp svärden genom strider och dödande blev det att jag höll mig till ett fåtal vapen. Dessutom kan man bara bära med sig tre vapen åt gången.
En rolig detalj är att man kan bygga egna vapen av delar man hittar eller köper i spelet. Sammanfattningsvis kan jag inte rekommendera Way of the Samurai 3. Jag har sällan haft så tråkigt när jag spelat. Är du en manisk samlare eller fascineras utöver det vanliga över vad dina handlingar påverkar spelandet så kanske du kommer att glädjas över spelet.
Utvecklarna tycks ha lagt ner mer kraft på att få ett högt omspelningsvärde snarare än en sann spelglädje vid första speltillfället.
Mats Ernofsson