Kenneth Hermele (red.): Allt du inte vill veta om EMU om du tänkt rösta ja
Ordfront, 2003
Rörlig ränta och växelkurs är bättre än rörliga arbetare. Så lyder en av teserna i den här antologin, som bland annat tar upp EMU i genus-, socialpolitik- och fackförbundsperspektiv.
EMU är inget vänsterprojekt. Politiken kan inte ta makten från den globaliserade ekonomin genom valutaunionen, hävdar man.
Sverige mister den självständiga penningpolitiken, alltså att ha en egen växelkursmekanism och en egen räntepolitik. När svenska staten inte kan driva på eller minska investeringarna i landet med hjälp av räntan ökar arbetslösheten. Enda möjligheten för arbetaren är då att flytta till jobben, som vid tillfället kanske finns i Frankrike.
Men de europeiska medborgarna är inte lika rörliga som de amerikanska, och därför är det bästa skyddet mot de globala valutaspekulationerna att behålla den självständiga penningpolitiken.
Skribenterna (från Kerstin Jacobsson till Göran Greider) är kunniga och välformulerade. Kapitlen inte tröttande långa, men argumenten Ordfrontsvänster formulär 1A.
Boken reder aldrig ut om svensk penningpolitik kan vara oberoende och självständig i det globaliserade samhället även om vi står utanför EMU. Dessutom bemöter den inte den stora grupp vänstersympatisörer, bland andra Johan Ehrenberg och Anders Ehnmark, som hävdar att EMU är bra för den världsomspännande solidariteten. Boken lever inte upp till sin titel. Snarare får upprepandet av samma gamla nejargument mig att överväga ett ja.