Killzone Liberation (Playstation Portable)

Guerrilla stod bakom ett de mest hypade spelen till Playstation 2. Det kallades för Halo-dödare och skulle bli det fetast vi någonsin sett. Så blev det inte utan snarare tvärt om. Killzone var så överhypat att det ganska medelmåttiga spel som släpptes blev en stor besvikelse. Efter det slogs det på trumman igen och ett demo på Killzone 2 till Playstation 3 visades upp under E3 2005. Spelvärlden var i extas och Xbox 360 fick sig en välplanerad törn. Sen blev det oväntat tyst och sedan dess har ingen hört ett ord om Killzone 2. Istället kommer nu Killzone Liberation till PSP utan att någon har höjt rösten nämnvärt. Mindre skryt betyder bättre spel månntro?

Spelet ger oss direkt en bra start med ett riktigt snyggt intro. Helghast är på frammarsch och den evige hjälten, med det svenska förnamnet, Jan Templar ger sig åter ut på fältet. Vi ger oss direkt in i hetluften med vårt automatvapen tätt tryckt mot bröstet. Perspektivet är snett ovanifrån och vi ger oss ut på vårt första uppdrag. Vi får ganska snart uppleva vad det innebär att ha Helghasts soldater flåsande i nacken och lita på att alla typer av skydd kommer väl till pass.

Spelstilen är enkel, du får order från högre ort som berättar vart du ska föra kosan härnäst. Det kan handla om att möta upp en kompis, rädda olika personer eller attackera ett speciellt mål. På kartan ser man snabbt vart man ska bege sig och det är bara att dra ut i fält. På vägen hittar man lådor som innehåller härligheter som pengar och ammo men också hälsa och sprängämnen som är en nödvändighet på slagfältet. Sedan gäller det att slå ut sina fiender på bästa sätt, oftast med en salva bly från geväret men också med hjälp av fordon och fasta muskedunder.

Stridssystemet är enkelt och lättanvänt. Alla kommandon är enkla att utföra och knappuppsättningen är välanpassad för att huka sig, kika upp när fienden laddar om och avfyra en salva. Det är kanske också den enkla kontrollen som gör att spelet direkt fastnar. Att kasta en granat är inte svårare än att trycka in cirkel, ställa in bågen och trycka igen. Snabbt enkelt och taktiskt perfekt. Absolut bäst är systemet för att styra sina medsoldater. Där man med en enkel tryckning på styrkorset går in i ett slags slowmotion läge där man snabbt kan bläddra fram antingen en position dit krigaren ska gå eller välja ut en lämplig fiende. Det går oerhört enkelt och funkar bra rent taktiskt. Det känns härligt att den här typen av spel kan funka på PSP också. Sen lider tyvärr Killzone något av att siktet ibland inte samarbetar som man vill men det kan man leva med.

I spelet finns både en kampanj, Challenge mode och flerspelarläge men dock ingen onlinefunktion. Man kan fråga sig varför men det innehåll som erbjuds räcker gott iallafall. Att samla pengar och poäng för att lösa upp vapen och annat smått och gott är nog så underhållande. Visuellt sett är Killzone Liberation en riktig pärla. Med snygga grafik, mörka och välplanerade omgivningar. Lätt ett av de mest välgjorda spelen till PSP och kanske det snyggaste. Att spelet också levererar en grym stämning som underbyggs av tung musik ökar också livslängden och risken är att man spelar om spelet flera gånger.

Killzone Liberation är ett spel helt i min smak. Att det dessutom är till PSP som saknar riktigt bra spel som duger till mer än tågresan till mormor är desto bättre. Snyggt, stämningsfullt och enkelt är en sammanfattning som jag lätt kan ställa mig bakom. Guerrilla har tagit sig i kragen och gjort ett spel som är mer än ett mellanspel inför Killzone 2. Visst finns små nackdelar i siktet och frånvaro av onlineläge men jag och Jan kommer att fortsätta kriga tillsammans, trots detta. Killzone är ett av de bästa PSP-spelen, helt klart.