Perverterade Barnaidoler
Mario Strikers är ett länge efterlängtat spel till Wii och sannerligen en ljus punkt på den annars så svarta natthimmel som varit Nintendos releaselista till Wii. För de som spelat Strikers till Gamecube är spelet en proper uppföljare där spelsystemet är detsamma men innehållet aningen ändrat. För de av er som är nya däremot är Strikers serien ett högoktanigt, orättvist och roligt fotbollspel, lite som fotbollens motsvarighet till Mario Kart. Varje lag består av tre hejdukar (boos, shyguys etc) och en lagkapten. Självklart spelar man som det vanliga gänget karaktärer; Mario, Peach, Bowser mfl. Skillnaden är att Bowser har stålklor och cyborg detaljer, Mario ser riktigt elakt farlig ut och Peach har en så minimal utstyrsel att barnet i mig börjar gråta. Strikers är ett lite mörkare spel än de annars så pastellfärgade sportspelen Mario medverkar i.
Kom igen, kom igen, kom igen! Jaaaa! MEGASHOT!!!
Det som skiljer Strikers serien från vanliga fotbollspel är dels de föremål man får antingen genom att bli tacklad (inga fouls i det här spelet) eller genom att skjuta på mål. Det är dels också sättet man gör mål på. Målvakterna är riktigt svåra att ta sig förbi och det är sällan man gör enskilda mål. Ifall du lyckas ladda upp ett starkt nog skott med din lagkapten på motståndarens planhalva, visas en liten cutscene där din lagkapten i värsta Dragonball-stil flyger upp i luften, fattar eld, låter ögonvitorna blottas och skjuter multipla bollar mot det försvarande målet. Den försvarande spelaren får här chansen att med Wiimotens pekfunktion fånga så många bollar han kan under ett par sekunder. I bästa fall släpps bara ett eller två mål in när två människor spelar. Spelar du mot datorn däremot är det löjligt hur många mål du kan få in. En av mina matcher var 19-0 innan en minut hade gått av matchtiden. Du tror att jag skojar, det sorgliga är att jag inte gör det.
Elddopet
En stor anledning att många väntat tålmodigt på Strikers är att det är det första Wii-spelet med proper online multiplayer. Du kan enkelt söka efter motspelare från menyn och låta spelet matcha upp dig mot en lämplig motspelare. Innan matchen börjar kan man se vilken uppkopplingskvalitet ni kommer ha. Detta är en bra funktion då det kan spela ganska stor roll för spelet. Jag har spelat ett par en-stjäna matcher. Även om det blir hackigt och laggigt är det i högsta grad spelbart även på lägsta uppkopplings-nivån. För varje mål och vunnen match får du poäng och den bäste spelaren under dagen kommer visas för alla andra på förstasidan.
Som första onlinespel lever Strikers mer än upp till förväntningarn. Nintendo envisas dock fortfarande med att använda friendcodes till sina onlinespel. Många trodde att detta skulle bli aningen enklare med Wii, att man "bara" skulle behöva memorera en 16-siffrig kod för alla sina spel tillsammans. Som tur var insåg Nintendo snabbt vilket tillfälle det vore för pedofiler och andra farliga personer ifall det var så enkelt att hitta folk . Därför använder nu varje Wii spel en unik friendcode. Mina suckar hänger tungt i luften.
Mario Strikers: Charged är ett partyspel som ger mersmak. Det tar ett par minuter att komma in i, så det har inte samma farmor-och-farfar faktor som t.ex. Wii Sports har. I vilket fall är det ett spel för vänner. Vänner i andra delar av landet eller vänner i andra delen av soffan. Spelet är självklart allra bäst när det spelas fyra personer men kan även spelas färre. Att datorn är mindre rolig att spela mot är inte riktigt ett problem då du alltid kan hitta någon att spela mot på nätet. Strikers är roligt både att spela och titta på men trots sina varierade banor och challenges är det ett något begränsat spel. Det är däremot ett spel varje Wii-ägare åtminstone borde testa ett par matcher i.