Susan är en minst sagt udda tjej med sina imponerande 15 meter i strumplästen. Hon gillar inte sitt smeknamn, Enormica och att andra ser henne som ett monster. Tillsammans med den levande geléklumpen B.O.B., den galne vetenskapsmannen dr Kackerlacka och Den felande länken, som är en hybrid mellan fisk och apa, blir hon "tvingad" att slå tillbaka en invasion av utomjordiska robotar. Det visar sig snart att Susan snarare är en lilleplutt än en jätte i jämförelse med dessa alienrobotar.
Samtliga karaktärer är spelbara och har dessutom olika egenskaper vilket givetvis är en bra grund att bygga ett innehållsrikt och variationsrikt spel på. Enormica råkar trampa på ett par bilar som passar utmärkt som rullskridskor. Hennes banor består helt och hållet av rullskridskoåkning där det på olika sätt gäller att undvika eller förstöra olika typer av hinder.
Den felande länkens banor är däremot mer fyllda av action där han bekämpar olika fiender. Han är duktig på att klättra, även uppför gigantiska robotar. Där vaktar mindre robotar som ger Den felande länken ett "varmt" välkomnande. Ofta får han eliminera dessa robotar, slå sönder kanoner och skruva loss vitala delar på de stora robotarna.
Slutligen har vi B.O.B. Geléklump som han är saknar B.O.B. hjärna. Därför är han riktigt korkad. Paradoxalt nog är det just på hans banor man får tänka till lite. B.O.B. irrar runt i labyrintformade banor. Han kan pressa sig igenom galler och för att ta sig över gallerförsedda golv utan att falla igenom måste B.O.B. sluka något föremål. Det ger en del pusslande. Dessutom är banorna fyllda med laserstrålar, rullband, vippbrädor, kontakter och annat som ställer till problem.
De här tre typerna av banor ger givetvis bra variation åt spelandet. Eftersom spelet är välgjort tyckte jag att den första fjärdedelen av spelet (spelet varar 7-8 timmar) var mycket kul, om än lätt. Därefter förnyades spelet inte speciellt mycket utan spelet tuggade på med likartad bandesign genom resten av spelet utan någon större förändring. Det gjorde att Monsters vs. Aliens tyvärr blev riktigt enformigt i slutet.
Annars tycker jag att Monsters vs. Aliens är ett välgjort spel. Det märks att utvecklarna lagt ner krut på att utvecklingen. Visst Monsters vs. Aliens tillhör inte eliten, men grafiken är skön och sprudlar av energi och fina animeringar. Kontrollen sitter dock inte som gjuten men får ändå godkänt.
Under spelets gång samlar man på monster-DNA som används som valuta för att låsa upp uppgraderingar, bilder, ljudklipp, utmaningar och annat. Det räcker inte med att klara sig igenom spelets alla banor för att låsa upp allt. Man måste även klara ett antal utmaningar. Dessa är i princip uppbyggda som delar av banorna i spelet. Det gäller att klara utmaningen antingen på tid eller på poäng.
Samtliga spelets banor kan spelas om och att man kan försöka slå sina egna rekord ger givetvis utrymme för många extra timmars spelande. Dessutom kan en kompis hoppa in i spelet och anta rollen som dr Kackerlacka och tillsammans kan ni slåss mot robotarna. Denna vetenskapsman med kackerlackshuvudet kan spränga och stråla iväg fiender samt ta sig till oåtkomliga platser som ingen annan når.
Jag är inte lika förtjust i Monsters vs. Aliens nu efter att ha klarat mig igenom spelet som jag var i början. Jag ger Monsters vs. Aliens en sexa i betyg (ganska bra), men med större variation hade betyget sannolikt blivit än högre. Om du inte tröttnar så erbjuder Monsters vs. Aliens synnerligen lång speltid. Spelet är ovanligt bra för att vara ett filmlicensspel som främst riktar sig till en något yngre publik. Notera att spelet är ganska lätt.
Betyg: 6/10