New Super Mario Bros. Wii (Wii)
Jag finner ofta att mitt liv binds samman med andra människor i min ålders liv. Vi binds av varken religion, politisk övertygelse eller klädstil. Det som binder oss samman på ett ärligt och primalt sätt är kärlek. Kärleken till en tjock liten rörmokare i blåställ. Mer än något annat kan denna kärlek i ett ögonblick fungera som en bro mellan två till synes främmande människor och låta dem på något litet sätt förstå varandra och känna igen något i den andre.
Jag är själv i skrivande stund på väg till mitt arbete med en pirayaplanta på min undertröja under skjorta, kostym och slips. Super Mario Bros. återfödde en döende industri i början på 80-talet men Super Mario Bros. 3 var spelet som förenade en generation och cementerade Marios plats som plattformspelens kung. Idag, över 25 år efter det första Mariospelet släppts är serien fortfarande stark om än mycket förgrenad ner i partyspel, racingspel, 3D-versioner och diverse sportspel. Mario är fortfarande ett varumärke som säljer och även om det finns en del smärtsamma undantag så är det också ett namn som associeras med kvalitet.
Genom denna uppsjö av sidospel ligger ändå begäret och molar. Begäret efter det, det som fick oss att älska Mario från början. Den vackra och rena, den väldesignade, fantasifulla och glada plattformsupplevelsen. Efter Super Mario World fick vi vänta över tio år på nästa propra plattformsuppföljare i form av New Super Mario Bros. till Nintendo DS (Gameboyspelen var ok, men jag räknar dem inte till skaran).
Det var då en klassisk och återknytande upplevelse som återgick till det klassiska linjära åttavärlds-systemet. Spelet introducerade vissa nya föremål även om de i min mening kändes mycket onödiga. New Super Mario Bros. till DS hade också ett mycket starkt tvåspelarläge där man kunde strida mot en vän på sex olika välbalanserade banor om vem som kunde fånga stjärnor/banka skräpet ur den andre bäst.
New Super Mario Bros. Wii skulle kunna anses som det sjätte spelet i den klassiska spelserien. Många element från tidigare spel finns där och när nu serien funnits så länge finns nu också ett både brett och djupt arkiv att fiska upp gästspelande monster och miljöer ur.
Det mest påfallande för många spelare är att Bowsers barnaskara är tillbaka för att göra livet surt för Mario. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att spelare kommer återse fiender de inte sett sen Super Mario World och Super Mario Bros. 3. New Super Mario Bros. Wii introducerar också flera nya fiender och idéer för banor. En mycket uppfriskande aspekt av spelet är att varje bana känns unik. Det finns alltid något nytt att se och något nytt att missa ifall man skippar förbi vissa banor.
Föremål, eller powerups, har alltid varit en stor del av Marioserien och varje spel har varit stolt att introducera nya sådana (utom Super Mario Bros. 2, vilket ur många aspekter är ett stort undantag i sig självt). Där New Super Mario Bros. till DS hade en aning tråkiga föremål har New Super Mario Bros. Wii vänt på steken och ger spelaren tre nya föremål där i alla fall två känns som att de tillför någonting.
Snurrdräkten (min recension, min terminologi) ger ägaren förmåga att göra ett snurrhopp som drar i väg upp mot molnen och sedan långsamt sväva neråt mot marken. Det är ett väldigt roligt föremål som ökar chansen markant att överleva en av de många luftbanor som finns. Näst på menyn är isblomman som är mycket lik sin föregångare eldblomman. Isblomman tillåter Mario att kasta isbollar som fryser fienderna men inte dödar dem. Isbollarna är också en av de få saker som biter på odöda och metalliska fiender.
Sist finns Pingvindräkten. Ett något överflödigt föremål i min mening då dess funktion dels är att kasta isbollar (vilket isblomman redan gör) och dels att glida på magen för att klara vissa hopp eller bredare passager. Det känns här som att man lika gärna kunde behållit det blåa skalet från tidigare spel eller gjort någonting aningen mer spännande.
Mariospelens kontroller är kända för att vara intuitiva, enkla och lätta att lära sig. New Super Mario Bros. Wii är ett av de första Mariospel där kontrollen faktiskt irriterar mig till viss del. Spelet kontrolleras "NES-style" med en wiimote i horisontalläge. Spelaren har fyra knappar och ett styrkors, så enkelt det kan bli, right?
Naj! Självklart måste skak vara en del av spelet. Jag är en förespråkare för skak som kontrollmetod när det passar. Att snurrdräkten aktiveras av ett snabbt kontrollskak hade varit ok ifall det inte hade resulterat i min död ett par gånger. Man rör sig lite för mycket med dräkten på och SCHOOOFS så är man uppe i taket som var fyllt med spikar. Det som stör mest av allt är dock hur lyftande är hanterat. Ett block eller en spelare lyfts genom att hålla nere en knapp och skaka på kontrollen.
Detta kanske inte låter särskilt ansträngande men det är motbjudande ineffektivt och inte alls intuitivt. Att inte helt enkelt koppla detta till 1-knappen (motsvarande B på en NES kontroll) är en grav översyn och komplicerar bara spelupplevelsen. Vidare styrs Yoshi (han är tillbaka) till viss del med skak. Ifall en spelare vill hoppa av Yoshi skakar han kontrollen. Lustigt nog hoppar också spelaren av Yoshi även om han inte vill när kontrollen rörs lite för häftigt.
Att inkludera skak som en kontroll i plattformspel är ett modigt val som i detta fall misslyckats ordentligt. Varför man inte tillåter Classic Controller och binder block/snurr/hoppa av till Y knappen eller liknande är också ett mysterium.
Då spelet kan spelas som en eller flera spelare ställs genast frågan vilket spelläge som är bättre än det andra. Vilket menades spelet att spelas som? Svaret på den frågan har jag ännu inte. Jag har spelat spelet ensam, med en vän och med flera. Det är alltid roligt om än på olika sätt.
Som en enspelarupplevelse är det utmanande och känns som ett klassiskt Mariospel. Med två spelare är det viktiga balansen mellan spelarnas erfarenhet. Ifall en spelare är avsevärt mer erfaren än den andre kan det bli en något ansträngande upplevelse för båda spelarna. Med en jämlik spelare däremot blir det ett perfekt uttryck för er vänskap och förmåga att samarbeta.
Slutligen, med flera spelare kan lite vad som helst hända. Det handlar mer om att ha roligt vid det här laget och vissa kniviga plattformsbanor kommer att kännas mycket trånga. Det finns sällan ett strategiskt initiativ till att spela fyra spelare annat än att överlevnadskraften blir större. Så länge en spelare är vid liv kommer de andra kunna komma tillbaka i bubblor.
Systemet med bubblor är bra även om det är lite lätt att missbruka då man inte bara kommer tillbaka i bubblor utan även kan försätta sig i en bubbla närhelst man vill genom att trycka på A-knappen. Detta innebär att man mycket sällan behöver dö falldöden eller lavadöden om man har tillräckligt snabba reflexer. Att kunna flyta närmare den spelare som ligger längst fram är mycket användbart, särskilt för mindre erfarna spelare, men borde inte kunna missbrukas fullt så lätt som nu. En halv sekunds aktiveringstid hade räckt för att balansera förmågan något.
En av de starkaste aspekterna av New Super Mario Bros. till DS var dess "versus mode" där man skulle banka snoret ur motståndaren för att fånga stjärnor. Det var utan tvekan en av de bättre versus upplevelserna till Nintendo DS. Att detta mode saknas i New Super Mario Bros. Wii är mycket synd och det hade varit avgörande för ett perfekt betyg ifall en perfekt portering av det läget följt med från DS.
Istället finns två lägen som är varandra mycket lika "Free Mode" där man spelar banor för att tävla om övergripande poäng, och "Coin Battle" där man spelar banor eller specialbanor där varje spelare försöker samla så många av banans mynt som möjligt. Lägena är roliga att spela men spelarna är sorgligt nog begränsade till samma knep som i det vanliga spelet för att hindra varandra.
I New Super Mario Bros. Wii DS kunde stjärnor, eldblommor och hoppande användas för att skada den andre. Nu finns det i princip två sätt att överhuvudtaget påverka den andres framgång. Det ena är att kasta skal på honom, något som inte alltid finns tillgängligt och som kan skada användaren. Det andra är att plocka upp sin motståndare och försöka kasta honom av banan. Detta är både klumpigt kontrollmässigt och mycket svårt att lyckas med om ens motståndare kan göra motstånd för fem öre.
Man kan inte heller förlora de mynt man väl samlat vilket skulle kunna varit ännu ett sätt att sätta lite mer tävling i tävlingslägena. Att inte ha ett dedikerat versusläge känns som en stor förlust och en stor översyn i min mening. Detta sänkte Mario Kart Wii astronomiskt i mina ögon. Ännu ett exempel på ett DS-spel med perfekt versus-läge som på Wii blir till skräp. Nu säger jag inte att New Super Mario Bros. Wii har lika kasst versus-läge som Mario Kart Wii, men jag hade ärligt förväntat mig mer.
När jag talade med en vän om New Super Mario Bros. Wii frågade mig vad jag tyckte om det. Jag sade att det helt klart var ett bra spel, om inte ett av årets bästa spel. Men att jag var mycket besviken på vissa punkter. "Mycket besviken?" frågade han. Jag tänkte då efter ett ögonblick och sade att "Ja, mycket besviken med tanke på vad det kunde ha varit".
Jag tror att New Super Mario Bros. Wii kunde varit det bästa spelet till Wii överhuvudtaget och att det nu bara är ett av de bästa spelen. Hade vi sett bättre kontroller och bättre versus-lägen hade jag inte tvekat att utse New Super Mario Bros. Wii till det bästa Wii-spelet hittills. Som Wii-ägare är det din plikt att spela detta spel. Det är inte bara fortsättningen på Nintendos främsta spelserie, det är också en riktigt rolig upplevelse som du kan dela med någon du älskar.
VIKTOR LARSSON