Till att börja med kan jag nämna att jag är ett stort fan av Naruto. Jag följer både mangan och anime serien med stort intresse så att jag spelat spelen hör nog inte till den större av överraskningar. Den största bristen alla Naruto spelen haft har varit att en misslyckad blandning mellan story berättande och fighting. Detta var något Naruto spelet Rise of a Ninja, som släpptes förra året till Xbox 360, lyckades med riktigt bra. Tyvärr verkar det inte som om utvecklarna CyberConnect2 dragit lärdom av vad som gjorde Ubisofts spel förra året så framgångsrikt. De har istället valt göra ett spel likt de andra i Ultimate Ninja serien med alla de brister de tidigare spelen hade.
För de oinvigda handlar Naruto om en busig ninja som i sin kropp har anden tillhörande en nio svansad demonräv. Demonrävens kraft är så stor att Naruto ibland tas över av den men senare i serien lär han sig hantera kraften och med dess hjälp bli en bättre ninja. Ultimate Ninja Storm följer de 135 första avsnitten på anime serien. Spelet låter oss återuppleva i princip varenda fight (och det är inte få) under dessa avsnitt. Mellan fighterna får man röra sig fritt i en imponerande version av Konoha byn. Att fort springa omkring i byn eller hoppa mellan hustaken påminner faktiskt lite om känslan man fick i Spider-Man 2. I byn får man av innevånarna diverse uppdrag som går ut på allt ifrån att hämta saker, tävla i att springa uppför träd eller jaga något i skogen.
För att acceptera ett uppdrag trycker man på start och i en väl utformad meny väljer man sedan det uppdrag man vill spela. Det finns olika rank på uppdragen och roligast är alltid de som hör till spelets huvudstory. Kruxet är bara att för att få spela dem måste man samlat visst många erfarenhetspoäng och dessa får man bara genom att slutföra mängder av de andra mindre roliga uppdragen. Man tvingas därför spendera otaliga timmar på att samla saker när man inte vill något hellre än att se storyn utveckla sig och slåss i matcherna. Spelets story får sig också ett rejält slag i solar plexus när man efter varje slutfört uppdrag transporteras tillbaka till Konoha. Tillsammans utgör dessa två saker ett stort problem. Låt säga att du slutför ett uppdrag som slutar med att en ny fiende dyker upp och det är uppenbart att nästa uppdrag kommer bli att slå denna nya fiende. Istället för att föra storyn vidare och låta dig slåss på direkten transporteras man tillbaka till Konoha där man blir belönad för det slutförda uppdraget. När man går in i uppdragsmenyn upptäcker man att man inte har nog med erfarenhetspoäng för att spela nästa uppdrag. Man tvingas då välja enklare och mindre roliga uppdrag tills man samlat ihop nog med poäng. Det intresse man hade fått från uppdraget innan hinner svalna eller helt försvinna när man väl får spela nästa uppdrag.
När man väl får slåss är fightingen en fröjd för ögat. Naruto:Ultimate Ninja Storm är ett otroligt vackert spel som spränger muren mellan vad som tidigare var spel och animerad film. Spelet ser ut precis som serien och de flesta av karaktärernas attacker finns med. Kontrollen är något simpel när man bara har två attackknappar men trots detta känns det sällan som för lite. Det finns en rad olika attacker och samtliga fighters har en Ultimate Jutsu attack som är så visuellt imponerande att man kommer tappa hakan. Ninja Storm innehåller även bossfighter där man får slåss mot större fiender många gånger större än en själv. Dessa är väldigt cinematiska, actionfyllda och belöningen efter dessa är oftast en trevlig filmsnutt.
Ljudmässigt står sig spelet väldigt bra speciellt när det gäller alla karaktärernas röster. I de tidigare spelen i Ultimate serien blev man tvingad att lyssna på de bedrövliga amerikanska röst skådespelarna men här erbjuds man, tack vare blu-ray skivans möjlighet att rymma mer, även de japanska rösterna.
Det huvudsakliga problemet med Naruto: Ultimate Ninja Storm är att spelet blir långrandigt. Efter mina första sju timmar hade jag bara spelat cirka 15% av spelet. Jag är inte den som normalt klagar på att spel är för långa, snarare tvärtom. Men här kändes det inte som om jag förde storyn vidare under dessa sju timmarna utan mest sprang omkring och samlade på saker som jag egentligen inte brydde mig det minsta om. Allt eftersom man spelar låser man upp nya karaktärer som man senare kan använda när man spelar mot en kompis. Det känns dock surt att man tvingas investera en sån mängd tid för att få tillgång till alla slags kämparna.
Spelets story kan också verka osammanhängande de gånger man får använda andra karaktärer än Naruto som enligt storyn borde förlora, men under ens eget styre vinner. Hade det inte varit bättre att låta en spela som den fighter som enligt storyn borde vunnit?
Jag känner att CyberConnect2 måste ta och bestämma sig huruvida de vill göra ett äventyrsspel eller en fighter, för de verkar inte klara av att integrera båda delarna i samma spel.. Förra årets Naruto: Rise of a Ninja och årets Naruto: Broken Bonds av Ubisoft som släppts till Xbox 360 har visat att det faktiskt är möjligt att göra ett underhållande spel som innehåller båda delarna utan att för den delen låta story berättandet bli lidande.
Är man inget fan av Naruto kommer man nog snabbt ledsna på detta spel och så lär nog fallet vara även om man är det. Skulle man dock inte ledsna finns det mängder av saker att samla på och låsa upp i spelet. Fighterna är roliga och intensiva och grafiken bedårande att titta på. Men vad hjälper det när man hinner bli uttråkad av alla uppdrag som inte hör storyn till. Och skulle man vilja klaga lite till kan jag nämna att den del av animen som detta spel täcker även täcktes i det föregående spelet. Så varför göra om precis samma sak igen? Ett bra spel om man orkar ta sig igenom det.
Betyg: 7/10