Vissa dagar älskar jag att skriva spelrecensioner. Glädjen efter att ha kört spelet sprudlar inom en och det är underbart att få pränta ner känslan och utrycka den för andra. Andra dagar är det något av det värsta som finns. Tråkigt nog tillhör denna den senare sorten.
Mangaserien Naruto publicerades först 1999 och har sen dess sålt miljontals kopior. Det är en av de populäraste mangaserierna som finns idag och har fått enorm respekt bland fans världen över. Sen dess har det blivit en animeserie, ett kortspel, actionfigurer och även ett antal tv-spel. Inget av dessa spel har riktigt kunna leva upp till mangaserien och de har fått ganska dålig kritik. Jag önskar att jag kunde påstå att Naruto: Uzumaki Chronicles 2 var annorlunda och till slut kan leva upp till sitt namn. Tråkigt nog hade detta varit en ren lögn och jag hade fått svårt att se mig i spegeln igen. Sanningen är att spelet är långt ifrån bra och snarare ligger på gränsen till godkänt än till mästerligt.
Naruto: Uzumaki Chronicles 2 är ett RPG/actionspel där man spelar som Naruto, en ung kille som är utbildad ninja och strävar efter att nå titeln Hokage. Som liten blev en demonräv förseglad i hans kropp och på grund av det har Naruto varit utstött större delen av sitt liv. Han skaffar sig dock senare vänner som han upplever många äventyr och utmaningar med. Man kan dra väldigt många paralleller till Harry Potter både genom ondskan som märkt dem sen födseln och även relationerna till hans bästa vänner Haruno Sakura och Sasuki Uchiha.
Vid första anblicken verkar spelet vara hyfsat bra. Man slungas snabbt in i storyn som följer handlingen i mangaserien mycket troget och stämningen verkar skön. Grafiken har stor betydelse här och det finns en tecknad stil som passar bra till mangastämningen. Det är även bra att karaktärernas ansiktsuttryck syns i dialogrutorna och de brukar vara väldigt extrema i typisk manga-style. Banorna är dock rätt dåligt gjorda och de ser tomma och kala ut. Ljudet är rätt bra och det är bra röstskådespel i spelet.
Stridssystemet är väldigt enkelt och lite väl primitivt för att bjuda till någon större utmaning och det blir snabbt tråkigt och tjatigt. Fighterna är enformiga och man får möta samma fiender om och om igen.
Det största problemet med spelet och som är omöjligt att ignorera är ett konstant upprepande av vad man gör. Inte på ett charmant sätt som härliga traditioner, eller skämt som bara blir bättre ju fler gånger man drar dem, utan på ett avskyvärt och olidligt sätt. Som ett skoskav som man inte kan bli av med eller den där dåliga hitlåten som vägrar försvinna från ens huvud. Som en skakad colaflaska bubblar raseriet upp i en och man vill bara skrika ut sin frustration.
Naruto: Uzumaki Chronicles 2 har sina kvalitéer. Ljudet och grafiken passar bra in i stämningen och storyn och karaktärerna är välgjorda. Den konstanta repetitionen och att göra samma saker om och om igen blir dock extremt frustrerande och drar ner spelet från ett hyfsat bra betyg till knappt godkänt. Det som först kan verkar vara ett bra spel visar sig vara en enorm besvikelse och att en sådan populär mangaserie återigen har låtit ett så här dåligt spel göras efter sig är helt oförståeligt.
Betyg: 4/10