För länge sen i ett land långt bort...
Bakgrundshistorien i Okami är en som återberättats på flera ställen inom japanska berättelser. Ett åttahövdat monster vid namn Orochi kräver varje år en jungfru som offergåva. Efter hundra år av denna terror dyker en vit varg vid namn Shiranui upp. Shiranui samarbetar med den krigare vars älskade är dömd som offergåva, och tillsammans lyckas de fånga och försegla Orochi. I striden såras Shiranui så illa att hon dör och byborna bygger sedan en minnesstaty till minne av den ädla varelse som räddat dem.
Som vi alla vet är förseglade monster dömda att åter igen sprida skräck, och lik förbannat släpps Orochi fri hundra år senare. Skogens gudinna åkallar nu dig, solgudinnan Amaterasu, att anta formen av den varg som besegrat Orochi för hundra år sen.
Att måla med en spak
Okami spelas som vilket annat äventyrsspel som helst till en början. Kontrollerna är välanpassade till PS2 kontrollen. Inom kort blir du förlänad med Himlarnas Pensel, ett vapen som du kommer använda frekvent genom hela spelet. Genom att hålla nere R1 pausas spelet och du får chansen att använda dina förmågor genom kaligrafi. En rak linje blir ett svärdshugg som delar såväl trädstammar som fiender, en svängande strykning med penseln kan reparera broar och andra trasiga föremål. Vad man än kan ha trott om PS2s förmåga att måla med en analogspak, fungerar det felfritt. Det jag som gamer självklart hade velat se, är en Wii-version av Okami där jag kunde använda min Wiimote som pensel. Då Clover Studios, som gjort spelet, har lagt ner är en Wii-version mindre troligt men jag kan knappt tänka mig ett annat PS2 spel som skulle passa bättre till Wii.
Cel-shadade körsbär smakar bättre
Redan vid första anblick greppar Okamis värld tag i mig och får mig att fastna för dess vackra design, dess drömska värld och den underbara känslan i den lilla japanska byn. Okami är på många sätt likt Zelda spelen och vem som än tyckt om spel som Wind Waker eller Twilight Princess eller ens Ocarina of Time kommer känna igen sig i kontrollerna, karaktärsdesignen och känslan som genomsyrar den värld Amaterasu ska rädda. Det faktum att spelet är cel-shadat på samma sätt som bl.a. Wind Waker gör bara kopplingen mer naturlig. Även om Zelda serien är den serie man, om någon, vill bli liknad bredvid så tar Okami det hela steget längre. Även om många av influenserna finns där så är Okami ett eget spel med egna styrkor och svagheter.
Jag ska slå dig med min pensel
Även om det finns en del pussel i spelet är striderna ofta täta och, till skillnad från andra äventyrsspel, viktiga att prestera väl i. Efter en väl genomförd strid får Amaterasu en summa yen beroende på hur snabbt och smärtfritt striden slutat. Dessa kan sedan användas för att lära sig nya attacker och trick. Det faktum att valutan i spelet faktiskt används för att utveckla karaktären *host* rupees *host* är ett incitament att ta sig an strider på fullt allvar utan att urarta i yen-grinding. I striderna kommer du behöva använda diverse vanliga vapen, men även din pensel. Så länge du har bläck (MP) kvar kan du fortsätta att hugga igenom fiender och frammana bomber vid deras fötter.
Okami är ett spel som drar mig tillbaka. En vän frågade mig vad dess återspelsvärde var, ifall jag någonsin skulle spela om det? Jag svarade honom: "Vad har Wind Waker för återspelsvärde?", och han förstod vad jag menade. Även om spelets historia inte kommer ändras så drar Okami in mig med sin skönhet, sin atmosfär och de underbara karaktärer man träffar genom spelet. Än har jag inte nämnt dess musik men det är något jag anser att var och en bör uppleva själv när de, likt du nu ska, går ut och köper Okami.
Betyg: 9/10