Planet 51: The Game (Xbox 360)
I Planet 51: The Game får vi besöka den fredliga planeten Planet 51 där allt är precis som på jorden förutom en viktig detalj. Där är utomjordingarna inga främmande varelser. Inga aliens. Rollerna är ombytta.
Här är det vi människor som är hotet från rymden. Ett hot som en dag blir till verklighet då en skräckinjagande varelse vid namn Chuck landar i trädgården hos Lems familj. Med amerikanska flaggan i största hugg vill astronauten Chuck "muta" in denna främmande planet. Vem blir egentligen räddast? Den förvånade Chuck eller de gröna varelserna?
Den lille pojken Lem har läst många serietidningar med mystiska varelser från yttre rymden. Han drömmer om att bli en astronom. Lem är nog den ende som tar allt med ro och som inser att Chuck inte utgör något hot, åtminstone inte så länge han är ensam. Snart befinner sig Chuck på flykt undan militären och med Lems hjälp planerar han att smita från Planet 51 innan hans astronautkollegor sänder fler rymdskepp till denna idylliska planet.
Allt utspelar sig i en ganska stor värld, animerad i en charmig och skön 3d-teknik. I Planet 51, som för övrigt bygger på filmen med samma namn, får man spela som såväl Lem som Chuck och dessutom som Rover, en stenletande, fyrhjulad robot med ett webbkameraliknande huvud. Det blir en hel del racing med Lem, men även några smygarliknande banor med såväl Chuck som Rover.
På Planet 51 färdas folk i olika svävarfarkoster. Initialt har man bara tillgång till svävarcyklar vilket kändes mycket trist. Jag bara satt och längtade efter att få köra något tuffare fordon.
Tidigt i spelet får man dock tillgång till olika bilar. Det är tur det eftersom så många av de 40-talen uppdrag baseras på någon form av racing. Det kan vara rena tävlingar mot ett gäng mobbare, men även lite våldsammare såsom krocktävlingar á la radiobilar som ses på olika tivolin. I vissa uppdrag blir bilarna överhettade om de körs för långsamt (!) och man måste då köra relativt fort för att inte misslyckas. Fordonen är faktiskt riktigt sköna att köra och ett par kul egenheter är att man även kan förflytta sig i sidled och att man kan hoppa över hinder med svävarna.
Planet 51: The Game är för det mesta ganska lätt, men svårighetsgraden varierar kraftigt. Vissa av uppdragen är nämligen betydligt svårare. Det gäller exempelvis när Rover jagar en hund som stulit en kontroll. Då gäller det att lägga alla hinder på minnet för att hunden inte ska försvinna ur sikte. Ett fåtal uppdrag kändes så svåra att jag nästan var färdig att ge upp. Jag gjorde dock aldrig det, men det var ändå skönt att veta att om man misslyckats några gånger med ett uppdrag så får man chansen att hoppa över det helt och hållet. Fuskigt kanske, men det är en välkommen finess som gör att man aldrig behöver köra fast i spelet.
Storyn berättas tyvärr på ett hackigt sätt vilket gör det lite svårt att få ett samlat grepp om den. Röstskådespeleriet är halvdant och läppsynkningarna näst intill obefintliga. Dessutom är spelet helt på engelska vilket är svagt med tanke på att målgruppen är barn. Även textningen är på engelska med en text så liten att det är tveksamt om den är läsbar på små TV-apparater. Det finns även några flerspelarspel där två spelare kan tävla mot varandra i såväl racing som radiobilsliknande demoleringstävlingar.
Att Planet 51: The Game inte översatts till svenska är svagt med tanke på att spelet riktar sig till en yngre målgrupp. Bortsett från den halvtaskiga storyn så är spelet ganska välgjort och framför allt roligt. Planet 51 är ett relativt variationsrikt spel som emellertid är i lättaste laget för tonåringar.
Mats Ernofsson