Jag skyndade mig då att förklara att det var en alternativ verklighet där man istället för att strida mot tyskar slåss mot till synes utomjordiska monster... som egentligen är ryssar, tillade jag något mumlande. Min vän skrattade åt min något svaga presentation av det hittills, i min åsikt, bästa PS3 spelet. Jag kände samma sjunkande känsla som när jag berättat att "The Ring" handlade om ett videoband som mördade folk efter en vecka. Jag insåg att det enda sättet att få honom att förstå var att visa honom.
Viktor Larsson, Mästerakupunktör
Jag, likt min vän, föll aldrig pladask för Resistances handling även om den är tio gånger intressantare än vilket annat "andra världskrigs shooter" som helst. Du spelar som Nathan Hale och spelets berättarröst, som man senare möter i enspelarläget, gör ett bra jobb att sätta dig in i hur Resistances värld fungerar. Chimera, den till synes övermänskligt kraftiga rasen har sen flera år tillbaka ryktats härja i Ryssland. Ingen vet säkert var de kommer ifrån eller vad de är. En dag gör Chimera en blixtattack på ett oförberett Europa och lägger det vid sina fötter. England är mänsklighetens sista utpost i en annars förlorad värld och det är dit Nathan Hale kommer för att vända striden.
Enspelarläget är lagom långt och ger en viss utmaning även om spelets AI lämnar mycket att önska. Många gånger händer det att fiender bara står på öppna ytor och skjuter och mycket sällan försöker avancera mot mig själv. Miljöerna i spelet varierar till viss del och i den alternativa verklighet Resistance utspelar sig är England invaderat och nedtärt. Spelet fångar denna känsla väl och precis som många andra spel i sin genre.
Redan i enspelarläget kommer du uppleva en del av de wow-moment som Resistance erbjuder. Även om Microsoft talar om wow-moment med sitt senaste operativsystem är det inget mot att slänga in en hedgehog granat i en container fylld av monster. Sagda granat naglar fast monstren mot väggarna av containern och ett familjärt pling visar att jag lyckats låsa upp medaljen för mästerakupunktör. Att ha dessa semi-achievements lagda genom spelet ökar verkligen spelvärdet för enspelarläget. När Sony senare kommer släppa Home, den nya onlineplattformen de arbetar på, kommer övergången till belöningsystemet där vara litet. Många av de spel vi ser idag som Resistance eller Need for Speed: Carbon har i princip redan achievements inbyggda. Det är bara upp till Sony att skapa ett sätt för oss att samla och se våra bragder.
Convert THIS!!
Spelets flerspelarläge är verkligen spelets hjärta. Ett onlineläge med stöd för upp till 40 personer samtidigt är nästan mer än mitt hjärta tål. Flera av multiplayerbanorna är också designade för olika många spelare. Det kan finnas en 8 spelar version, en 16 spelar version osv. De riktigt stora matcherna kan bli riktigt galna, men du har roligt oavsett storlek på spelet. Mitt favoritmode just nu är Conversion som egentligen är ett elimination mode, där varje spelare har ett liv som human och ett liv som Chimera innan han/hon är ute. Att spela Conversion på banan "The Mall" är ännu roligare då det finns många små affärer att gömma sig i och försöka hålla. Den som är dåraktig nog att springa runt ute på torget får snart uppleva hur en snipers kula känns i nacken.
Att genom rankade matcher låta spelare samla xp är ett smart drag. Varje match betyder någonting, och varje grad jag stiger är en till anledning att fortsätta spela. Att separera rankade och orankade spel ger också de mindre seriösa spelsätten en chans (40 manna one-shot kills på en pytteliten bana). Om online inte är din grej eller du helt enkelt vill vara lite social finns det ett splitscreen mode där du och dina vänner kan spränga varandra fram och tillbaka. Debatten huruvida splitscreen är något som kommer att finnas kvar i framtiden pågår fortfarande. Jag hoppas att utvecklare ser det som en prioritet snarare än en tillagd funktion att inkludera splitscreen i så många spel som möjligt. Särskilt så här tidigt i konsolens liv då inte tillräckligt många har en konsol för att man ska kunna spela online med vem man vill.
Jag skjuter dig men min... sköld?!?
Det som sätter Resistance så högt i min åsikt är, förutom multiplayerläget, den underbara arsenal spelet erbjuder. Det första spel som vann min kärlek med vapen var Perfekt Dark (N64) som inkluderade vapen som Laptop gun och Farsight. Resistance är inte sämre med sniper rifles som saktar ner tiden, minor som skapar eldhav och alternative fire på varje vapen. Självklart har jag redan två favoritvapen, Bullseye och Auger. Som automatvapen är Bullseye ok men det är dess alt.fire som gör den unik. Fäst en "tag" på motståndaren och alla skott du skjuter efter dess kommer jaga din motståndare runt hörn och över skydd. Billigt säger en del men att fästa en "tag" på en rörlig måltavla är tillräckligt svårt för att rättfärdiga straffet till den som låter sig bli märkt. Utmärkelsen för roligast vapen går helt klart till Auger som skjuter långsamma projektiler genom väggar. När man kombinerar detta med dess alt.fire, att skapa genomskinliga sköldar som vanliga vapen inte kan penetrera, har du ett riktigt häftigt vapen. Sköldarna är mycket användbara då de både kan studsa granater och stoppa raketer som om motståndaren sköt in i en vägg. Auger kan sannerligen reta dina vänner till vansinne och de få gånger du faktiskt dödar någon med den är det ofta på ett väldigt tillfredställande sätt.
Min vän tyckte om "The Ring" och idag spelar vi Resistance tillsammans, kanske borde jag låta spel och filmer tala för sig själva i framtiden? Hursomhelst kan jag bara säga att ifall du har ett PS3 och kan uppskatta ett bra FPS finns det ingen anledning att inte köpa Resistance redan idag. Dåligt med pengar? Överväg att fasta en vecka eller två. Dåligt med tid? Så länge du har 15 minuter hinner du spela ett par multiplayermatcher. Sluta hitta på ursäkter och plocka upp Resistance redan idag.
Betyg: 9/10