Man skulle kunna avfärda Empires of Steel som ett fattigmans-Civilization, men det vore att göra det alldeles för enkelt för sig. För tittar man med andra glasögon är spelet en utmärkt inkörsport till det klassiska spelet, och i förlängningen hela strategispelsgenren. Men framförallt är det ett spel som gjort för att spela över internet eller LAN. Kan inte alla spela vid samma tider kan man låta det övergå till ett PBeM - Play by e-mail.
Empires of Steel är skrivet av Brit Clousing, mannen bakom enmansföretaget Atomicboy software. Inspirationen är uppenbar, strategispelsklassikerna Civilization och Empire har stått som förebilder och Brits vision var att i grunden försöka förbättra dessa spel samt att forma dem till en flexibel och utsökt flerspelarupplevelse. Det kan tyckas vara ett oöverkomligt mål för en ensam utvecklare och tyvärr pekar resultatet än så länge på det.
Empires of Steel är ett turordningsbaserat strategispel. Varje omgång bestämmer man vad städerna ska producera, vad man skall forska fram för teknologier samt hur man vill förflytta sina trupper. Trupperna är antingen marktrupper, flygplan eller skepp och ubåtar. Förvänta er inga realistiska detaljer då trupperna tilldelas nummer för att särskilja dem. På samma sätt särskiljs olika modeller med klassnummer som "Tank class 2", "Infantry class 4" och så vidare.
Förutom att erövra nya städer är det också viktigt att inta nya resurser i form av mat, olja och metaller. Får man för lite eller för mycket av någon resurs så kan man idka handel och byta till sig det man saknar. Här finns en av spelets stora obalanser och det är väldigt lätt att hamna i ett läge där maten sinar och man får börja köpa in mer av den varan. Tyvärr börjar även pengarna försvinna och trots att man säljer det mesta man har av resursöverflöd är det fortfarande för lätt att antingen se sina trupper svälta ihjäl eller se sin nation gå bankrutt.
Spel över internet eller, om man så vill, e-post lämnar även det en hel del att önska. Det mest uppenbara problemet är förstås att det inte finns någon att spela med. Antingen har inte spelet sålt så väl eller så är det något fel med flerspelarfunktionen för varje gång jag loggar in är det dött som i graven. Men till och med när jag försöker uppmuntra andra genom att starta ett spel för flera spelare så går något snett. När jag klickar för att bekräfta de regler jag vill spela med varnar spelet mig för att jag håller på att starta ett spel. För en spelare! Jag fick tidigt känslan av att spelets brister blir något färre i ett flerspelarspel men såväl omvärlden, som spelet själv, har hittills förhindrat mig från att ta reda på den saken.
Det är helt enkelt lättare att se vad Empires of Steel kan bli för spel i framtiden än att se vad det är för ett spel i dagsläget. Spelets styrkor i dagsläget är det som kommer att förbli dess styrkor. Det handlar alltså om möjligheten att detaljstyra allt ifrån regler till grafik och vidare ned till helt nya truppslag och kartor. Spelet är nästan helt anpassningsbart och skaparen Brits förhoppning är att spelarna själva ska stå för en stor del av spelets innehåll i framtiden.
Tyvärr är inte Empires of Steel ett färdigt spel, detta trots att det funnits ute sedan november förra året. Små grafikfel, en obalanserad artificiell intelligens hos datormotståndarna samt alldeles för ytliga spelelement gör att Empires of Steel framstår som ett lovande spel i beta-version. Visst, spelet är ett indiespel och mer eller mindre utvecklat av en person men även om jag vill gilla spelet, för det finns något lockande där, så kan jag bara inte ge det godkänt. Empires of Steel är en lovande produkt, men den är långt ifrån färdig. Vill man vara elak kan man säga att detta är baksidan med indiespel men det är inte riktigt rättvist i detta fall. Empires of Steel är på väg att bli något vanebildande och roligt i all sin enkelhet, problemet är bara att spelet inte är där än.