Vid hans sida står två neandertalaraktiga monster. Det första som slår min tanke är ju självklart "FANTASY, SCI-FI! GIVE ME!" Och baksidan av fodralet visar ju självklart inget annat än det. Jag satte upphetsat igång spelet med drömmar om ett hack and slash-aktigt spel som jag kunde spendera tid med på hängmattan men vad fick jag? Ett urvattnat, semi-turbaserat rollspel med en story som en apa från Amazonas har skrivit.
Rollspel är en speciell genre, mest för att det inte finns ett enda spel som är perfekt. Antagligen är grafiken och systemet väldigt bra och speletkort eller så är det vice versa. Det som de båda sorterna delar är dock att båda har en bra story med bra dialoger. Ja, det finns självklart undantag igenom historien men den ovanstående regeln gäller mest för de flesta kända rollspel, så alla besserwissers som har en hylla full med gamla Atarispel som dom finner är perfekta kan vara snälla och inte brevbomba mig. Spectrobes överaskade mig rejält, det är inget av vardera. Det är mer som en hybrid, fast endast med dom negativa sakerna från båda världarna.
All your planets are belong to us
Handlingen i Spectrobes är den tråkigaste, ologiska, oepiska, avfall som jag har sett sedan tetris! Spelet handlar om tonåringen Rallen och hans kvinnliga, jämnåldriga arbetspartner Jeena. Rallen saknar helt känslor och drar skämt som kräver en maskin i bakgrunden som skrattar i stället för en själv. En dag så tvingas Rallen och Jeena att söka efter ett spår av ett krashat rymdskepp på en avlägsen planet, efter ett tag så hittar dom en gammal man, sovande i en extra stor inkubator, bredvid hittar Rallen en sten som bara råkar passa perfekt med hans armband och jo, det är bara ett sammanträffande, inget episkt där inte. Han ser en minitornado flyga mot honom och BAM! Han är i ett stridsfält med två monster vid hans sidor, som han självklart kan styra. Det visar sig senare när gubben har vaknat att han har kommit från en avlägsen planet och att han är mer än bara van vid sådana minitornadon som svalde Rallen för ett tag sen. Det visar sig att dom där minitornadorna är konstiga, planet-ätare, vid namnet Krawl. Sedan drar Rallen ett lamt skämt och visar klara tecken på övermod och så börjar "äventyret". Det finns verkligen inget mer att veta, ingen konspiration i slutet, inga hjärtvärmande dialoger...ingenting!
Spectråkigt
Förutom att följa den linjära storyn så kan man (måste i princip), söka efter fossiler och mineraler. Detta gör man med hjälp av stylusen. När man duttar på ett monster så lyser en cirkel upp runt monstret och om det finns något där så börjar det lysa. Om man då väljer att gräva upp det så kommer man till ett minispel som går ut på att man ska gräva upp mineralen/fossilen. Man har några verktyg att börja med, liten, medium och stor borr och en hårtork. Eftersom att man inte får några instruktioner på hur man ska göra den här archielogiska proceduren så lovar jag er att dom första fynden kommer gå till spillo och ni kommer att märka att ni sitter där, försiktigt med stylusen och duttar på skärmen så ni inte skadar ert fynd. Visserligen så är det kul i början men sedan märker man att man bara behöver dra stylusen över skärmen några gånger så är den ute. Hela spelet går ju (som pokémon) ut på att samla poké... fossiler som man sedan väcker till liv till små bäbismonster. Visserligen så är det kul, men man orkar bara inte hålla på med alla monster så mycket som spelet kräver att man gör, det är bara för trist!
Double trouble
Jag måste bara fråga, har Spectrobes skapare någonsin hört talas om kartor? Man ser spelet på touch screenen och man ser resten av landskapet på den andra skärmen, men dom kunde däremot inte platsa en liten minikarta på toppen, nej, absolut inte! Grafiken i filmsnuttarna som dyker upp hör och där, är i toppkvalitet, det är nog därför så många luras av spelets utseende. Spelets riktiga form är ett snäpp under Mario 64! Slagsmålen, som sker i minitornadon är inte pjåkiga direkt, grafiskt sätt, alltså. Spelkänslan är usel dock, Rallen skadar mellan 1-5 medan monstrerna skadar mellan 30-50. Visserligen så är det uppenbart att Rallen ska hålla sig i bakgrunden men grejen är att Rallen måste gå med monstrerna som han styr, som om dom vore dockor. Sedan måste han beordra en och en att attackera, dom har knappt någon AI! Hemskt!
Spectrobes, tristare än en hybrid mellan Arne Weise och Aquaman
Hemsk story, ett hemskt spelsystem och en uppblåst marknadsföringskampanj, kan det bli värre? Nepp. Efter ett flertal timmar med meningslöst grindande och grävande så har mina monster nästan utvecklats helt från att vara smågulliga bäbisar till stora, fläskiga, steroidoffer. Visserligen finns det ett tjugotal monster kvar men vem vill egentligen ha dom när man bara kan använda två monster i taget? Spelet har ett wifi-läge men det går fortfarande inte att köra online... konstigt, mycket konstigt. Det enda som jag faktiskt tyckte var kul (ett tag i alla fall), var att gräva upp fossiler, men ni kan lätt återskapa den känslan med hjälp av pictochat.
Betyg: 3/10