Om spel är en överrenskommelse mellan spelare och spelutvecklare, där spelutvecklaren ger spelaren förutsättningarna och spelaren sedan gör allt för att slå spelet, ja, då är det här ett mästerverk. För med lönnmördaren Agent 47 är det mesta möjligt, så länge man håller sig inom de givna ramarna.
Här finns en övergripande konspirationshistoria, men i praktiken består spelet av en mängd mer eller mindre komplicerade banor där slutmålet är att ta någon av daga. Hur man tar sig dit eller hur man tar hand om det sista offret är väldigt fritt. Prickskjut dig fram, smyg eller maskera dig, förgifta folk, få det att se ut som en olycka, häll ut bensin och tänd på. Eller kliv fram och använd knytnävar eller kniv.
Till sin hjälp har man förmågan "instinct", något som både gör att du kan se fiender med en slags röntgensyn och skydda dig lite extra från att bli upptäckt. Men spelar man på svåraste nivåerna tappar man dessa förmågor, vilket jag tycker är synd. Instinct är kul och kunde mycket väl ha kombinerats med större svårighetsgrad.
I mitt tycke är det här det bästa Hitman hittills, och vore det inte för den dassiga berättelsen och de ointressanta fienderna hade det kunnat vara en av årets höjdpunkter. (TT Spektra)