Stuntman Ignition är uppföljaren och efterträdaren till föregående PS2-spel med (nästan) samma titelnamn. Stuntman är ett spel som kretsar kring tålamod och is i magen, den som inte har tålamod eller de nerver som krävs är dömd att hata detta spel.
Att få spela rollen som en Hollywood-stuntman i början på sin karriär låter som en ganska kul och intressant idé. Att ta sig från ruta ett in i det stora livet som stuntman bör ju vara spännande och nervkittlande. Det är det också, men inte trodde man att det skulle behövas så mycket träning som det krävs i detta spel.
Varje stunt som ska utföras rankas med stjärnor och ett visst antal poäng. Vid ett visst antal poäng får du en viss mängd stjärnor och målet är givetvis att få fullpott på stjärnor som i detta fallet är totalt fem. Att skrapa ihop dessa fem stjärnor innebär att man ska göra en i princip felfri bana med sammanhängande stunt. Detta låter kanske lätt, men det kan jag försäkra er att det inte är.
Anledningen till att det är så svårt är att det krävs mycket precision och som jag skrev ovan, att det krävs is i magen, eller i alla fall starka nerver. Allt ska helst sitta så perfekt som möjligt så att regissören blir nöjd annars får man göra om. Oftast har man en rad olika stunt som visas på överdelen av skärmen och som bockas av efter riktigt (grön bock) eller felaktigt (rött kryss) utförande. Man får misslyckas med några av dessa stunt, men oftast inte ens i närheten av hälften.
Ett stunt i vanliga filmer görs givetvis inte genom att göra ett helt stuntmaraton som filmas på en gång utan klipps upp i smådelar som sedan klistras ihop vid slutskedet av filmgörandet. Så är inte fallet med Stuntman Ignition. Här görs alla stunten på en rad och det får man säga till att klara annars duger det inte. Spelet går dessutom endast ut på att sätta så perfekta stunt som möjligt så tålamod är väsentligt vid detta spel.
Man börjar sin karriär genom att stunta i lågbudgetfilmer av actiontyp och tar sig sakta men säkert upp i filmklass beroende på framgång och antal filmer gjorda. I början kan det handla om vilken B-actionfilm som helst medan det i slutet kan liknas vid James Bondfilmer och andra storbudgetfilmer.
Man får dessutom chans att köra en hel del olika sorters fordon genom spelets gång, allt från motorcyklar till lastbilar. Alla har olika kontrollsystem och fungerar på olika vis så även här krävs lite tålamod. Trots allt tålamod som krävs i alla delar av spelet känns det ändå som att tiden är till nytta då man blir lika tillfredställd vid varje nytt lyckat stunt.
Grafiken i spelet är inget som skiljer sig från mängden eller ser märkvärdig ut på något vis utan håller sig på den nivå jag anser vara okej. Spelet är trots allt inte bara till 360 utan även till PS2, PSP och PS3 vilket gör att spelet inte är optimerat för Xboxen. Detta "problem" gör att spelet inte ter sig så bra som det kunde gjort rent grafiskt, men med tanken på att det är ett multiformatspel gör att jag tycker det känns godkänt.
Kontrollen funkar även den relativt bra, den funkar ju totalt till ett hundratal olika bilar motorcyklar etc. så därför tycker jag att den i överlag funkar som den ska. Det enda jag skulle vilja klaga på är knappuppsättningen på vissa fordon.
Ljudet är inget jag skulle vilja hurra för dock, det är framför allt musiken när man utför stunten på som jag tänker på när jag säger detta. Musiken under själva stuntandet är egentligen stressande filmmusik som stressar upp spelaren för att skapa extra spänning. Men musiken blir mest frustrerande än känsloökände i mitt huvud, jag vill ha lite rock eller techno när jag kör snabbt och vårdslöst. Dock är talet i spelet bra, regissören låter övertygande och man blir nästan lite ledsen när han skällt ut en efter en miss på ett stunt.
Hållbarhetsmässigt kan detta spel funka hur länge som helst, poängen går alltid att förbättra och inget står skrivet i sten. Det enda som behövs för att man ska kunna nyttja alla dessa speltimmar är dock tålamod, och det är det inte så många som har.
Något som spelet lackar lite på mer än ljud är även spelkänsla, det är inget som binder spelaren med spelet. Det finns inget direkt att verkligen längta tillbaka till eller något som lockar en att fortsätta, mer än de där poängen vill säga. Något annat som även kan vara värt att ta upp är att det ibland kan kännas lite rörigt och virrigt på skärmen. Detta bidrar ofta till att man inte vet vart man ska köra och det bidrar i sin tur till förvirring och frustration som sedan leder till en dålig spelkänsla. Det brukar oftast sluta med att man undra varför de gjort det så och stänger av.
Allt som allt är spelet värt att slänga ögonen på och i alla fall testa, gillar man inte upplägget och tycker att det blir för tjatigt så gör man bara det. Något som dock inte kan påpekas för få gånger är att spelet kräver tålamod och nerver av stål.
Betyg: 6/10