Superhjältar på actionäventyr

När jag först fick nys om Marvel Super Hero Squad: The Infinity Gauntlet gick tankarna fort till Legospelen från Travellers Tales. Ett känt koncept som har gullifierats och anpassats till samma formel som Legospelen var vad jag förväntade mig efter att ha spanat in spelet.

När jag väl började testa spelet visade det sig att mina förväntningar infriades omgående. Det här är i princip Lego Marvel, men utan Lego. Karaktärerna har samma rörelsemönster och storlek, kameran är placerade på samma sätt. Man växlar mellan olika figurer på samma sätt och löser små pussel och problem (det blir aldrig alltför klurigt, det är ju trots allt ett spel som är avsett för de yngre) genom att utnyttja figurernas specialegenskaper, precis som i valfritt Legospel. Till och med hoppen, slagen och de små sakerna man samlar på (här kallas de Power Stones istället för Legobitar) skvallrar om att spelets utvecklare, Griptonite Games varit framme med kalkeringspappret och gjort en karbonkopia av Legospelen utan att utgivarna THQ behövt betala för någon Legolicens. Marvellicensen lär väl ha kostat en slant däremot.

Det fungerar, såklart. Konceptet är bra för sådana här spel, som är lagom komplicerade för yngre spelare och ovana pappor som är lite ringrostiga i speltummarna. Charmen i grafiken gör att det blir ett utpräglat familjespel. Men förvänta er inte att bli överraskade. Det här spelet är långt ifrån originellt, och känns snarare lite kalkylerande och beräknat. Som om man tagit en skopa familjespel, en skopa välkänd licens och en skopa dugligt hantverk och kört ner i sin stora spelmixer, utan att ens smaka av. Det känns inte så genuint, och man hade behövt krydda med lite snyggare grafik eller mer intressant story.

Det ska dock sägas, att sällan har jag väl sett ett gäng karaktärer som passar så väl in i spelets pusselmoment. Att Hulken är den som kan krossa stora stenar och att Iron Man kan slå ut saker på avstånd med sin stråle känns på många sätt mer självskrivet och naturligt än egenskaperna som TT Games gett sina karaktärer i Legospelen. Dessutom fälls en och annan rolig kommentar i spelet. Iron Man frågar till exempel Hulken om han har provat anger management. Sådana här små gliringar med hjältarna och deras attribut löper som en röd tråd genom spelet och visar både på en skön distans och en hel del värme inför ursprungsmaterialet. Det krävs att man kan sina serietidningsfigurer för att uppskatta alla små referenser.

Spelet plockar följaktligen en del poänger på sådana här smartheter. Det är kanske inte lika charmigt som Legokaraktärerna som inte säger så mycket utan kommunicerar mycket med gester och ansiktsuttryck, men roligt blir det ändå. Det ställer dock högre krav på engelskkunskaper för att förstå skämtandet än i Legospelen där så mycket av kommunikationen bygger på kroppspråk och grimaser. Men förstår man inte engelska så är det ingen katastrof. Handlingen i spelet är sekundär och tar aldrig någon större plats, det är för att ta sig fram genom nivåerna man spelar...

Grafiken i spelet är förvisso ganska söt, och det är svårtytt inte bli lite charmad av de små söta versionerna av kända Marvelhjältar som Hulken, Iron Man och de andra. Men man saknar lite av den smarta designen och humorn som genomsyrar Legospelens grafik, med små roliga Legodetaljer här och var och alla små prylar som man kan interagera med som även får äldre spelare att dra på smilbanden. Super Hero Squad är inte riktigt lika fyndigt och utnyttjar inte sin licens lika väl.

Rent tekniskt är grafiken inte så mycket att skriva hem och berätta om. Det är inte fult, men inte speciellt imponerande heller. Man saknar detaljer och miljöerna känns ofta lite tomma. Funktionsdugligt är det i alla fall, och tydligt.

På det hela taget är Marvel Super Hero Squad: The Infinity Gauntlet en godkänd karbonkopia av Legokonceptet men inte så mycket mer. Spelet är välgjort och bjuder på en del humor då man vågar driva rätt friskt med de välkända Marvelhjältarna. Man använder även deras förmågor på ett smart sätt för att ta sig fram och lösa pusselmoment. På minuskontot finns framförallt bristen på originalitet och utmaning. Dessutom är det ett ganska så kort spel, men det är i alla fall rätt så roligt så länge det varar. Framförallt för yngre spelare, och roligast blir det i co-op. Men ingenting som lämnar något större intryck efter att man har spelat. Däremot har man kul.