En soldat börjar varsamt patrullera en gata och märker plötsligen djupa skoformade spår, han vänder sig om och börjar springa mot sin pluton då skottsalvor flyger in i ryggen på honom och han faller matt till marken. Ljudet av vapen om avfyrades hördes tydligt och plutonen börjar springa mot ljudets källa, det dom såg kommer att bli det sista dom ser i deras korta liv. En grupp väpnade män står bredvid kroppen och ser blodlystet på plutonen och plötsligen bryter en eldstrid ut, men skenet bedrar, De här "människorna" var något mer än människor - cyborger från Cybran imperiet! En döende soldat begär förstärkning innan han krossas av en cyborgs tunga fot och plötsligt har kriget brutit ut.
United Earth federation (människorna) och Cybranska imperiet drog båda in soldater till den övergivna staden, slagen blev stora och långa, båda parterna gick ut med enorma förluster men vad gör man inte för att segra? Natten föll över planeten som en ridå men krigen pågick fortfarande, staden lös av skottsalvorna och laserstrålarna som flög omkring. Cybrarnerna kom in med en armé av flygande trupper och ett stort moderskepp som bombarderade här och där. En trupp med soldater lyckades skjuta nere ett mindre flygande attackplan så att den flög med ett surr in i moderskeppet. Moderskeppet föll med ett mekaniskt bröl ned mot marken och med det krossades allt under den. Soldaterna hurrade och tryckte fram anfallet. På moderskeppets brinnande vrak avgjordes de sista överlevande cyborgernas öde.
Mitt i allt jublande ekade ljudet av fotsteg, husen skakade febrilt och soldaterna likaså. En tät dimma som förträngde allt ljus omringade de skrämda soldaterna och gömde vyn av den nalkande döden. Fotstegen kommer närmare och närmare, till slut så nära att husen omkring började falla ihop. En rädd soldat avfyrar en skottsalva in i mörkret, ett ljud av metal som studsar bort mot metal ekade igenom deras öron. Plötsligen ur mörkret träder en spöklik varelse ut, den var lika hög som en fem vånings hus och med ett vitt, framböjt huvud. Det enda som täckte det dova ljudet av flyende soldater var ljudet av patronerna den avfyrade. Efter några sekunder föll den sista soldaten till marken och Cybrarnernas hemliga vapen går nu ostört mot Människornas huvudbas. Människorna som hade satsat allt på offensivet hade ingen chans mot den hämndlystna femvånings maskineriet som stod för cyborgernas samlade vrede, basen föll snabbare än Troja och med det utplånades dom sista varelserna på planet med blod i sig. Planeten som UEF använde som en utpost.
Grafik
Grafiken på SC är väldigt unikt, det är väldigt detaljerat och utvecklarna är så stolta över det att dom har gett en nästan oändligt kamerafrihet. Man kan zooma in på en soldats skor (överdrivelse) eller se ner på ett slag från himmelen. Eftersom att krigen är så stora, kartorna är så gigantiska och soldaterna är många så kan spelet faktiskt ta få en monsterdator att bli självmordsbenägen. Detta är ett dåligt faktum eftersom att man verkligen vill uppleva hela världen för dens sanna skönhet och man vill ju se på dom stora slagen utan att datorn skippar 240 frames. Nu tänker folk säkert att man kanske kan låta bli att massproducera soldater men det är faktiskt VÄLDIGT svårt att låta bli när man har möjligheten att göra det!
Ljud
Det finns säkert hundratals ord som man skulle kunna beskriva SCs ljud och musik men jag tror att jag håller mig till underbart. Ljudet (till skillnad från vissa spel) innehåller inga plagierade låtar från exempelvis Sci-Fi filmer, allt är originellt och känns väldigt passande till denna typ av spel.
Story
Supreme Commander handlar om ett krig som har pågått i tusentals år mellan 3 olika faktioner med olika ideal. Dom tre faktionerna är som följande; UEF, AEON Illuminate och Cybran nation. Till skillnad från vissa andra strategispel så pekas ingen fraktion ut som ond eller tyranniska och dom tre olika storyn går inte ihop i slutet heller för att bilda en stor story heller, nej. Alla tre storyn pågår samtidigt och visar i det hela egentligen om hur parterna påverkar varandra när dom försöker nå sitt mål. Varje fraktion har också sin egen "ledare", alltså en gigantisk robot som man alltid har i början av varje uppdrag, detta är det som påminner mig mest om kultspelet "Total Annihilation", spelet som revolutionerade spelmarknaden med 3d-karaktärer istället för pannkakasplatta karaktärer som alla var vana vid på den tiden. I det spelet fanns också en ledare som man hade i början och det var också bara den som kunde bygga byggnader och om han dog så förlorade man själv. Supreme Commander följer nästan exakt samma princip och ledaren har ju samma animationer som Total annihilation när han ska bygga något! Jag hoppas verkligen att detta är en slump. Annars så är storyn underbar och väldigt politiskt och samtidigt unikt.
Bedömning
Grafiken är underbart snyggt och ljudet är nästan värt att tanka ipoden med. Tyvärr så har spelet några stora buggar när det gäller spelbarhet, mest för att det krävs en monsterdator för att spela på medium och även då laggar det vid tillfällen.
Betyg: 8/10