The Sims 2: Pets

Av försäljningssiffrorna att döma tycker många "Lysande EA!" om Sims-spelen. Nu tar serien, för andra gången, steget från dator till Nintendo DS. Ett lysande steg?

I Pets är du en nyinflyttad veterinär som precis öppnat sin första klinik. Först får du välja ditt utseende och vilken typ av husdjur du vill ha. Här har EA sneglat en del på Nintendogs från Nintendo. Att ta hand om husdjuret kan nämligen till viss del beskrivas som en nedbantad version av Nintendogs.

Det första du måste göra i spelet är att gå på toa, tvätta händerna och duscha. Men hallå! Sånt vill jag inte hålla på med. Varför kunde inte utvecklarna låtit den biten stanna kvar i datorspelen? Är dom rädda för att förlora spelare? Jag kan dock förstå att veterinären behöver ta hand om ett husdjur. Det ger stimulans och håller en av veterinärens mätare uppe. Det finns nämligen ett antal mätare, exempelvis hygien, som du måste hålla uppe.

Hur som helst, det jag verkligen vill göra är att ta hand om djuren. Som veterinär ska du ställa diagnos på olika djur. Men, det går inte att bara hålla stetoskopet på djuret. Det blir inte populärt. För att gå med på undersökningen måste du se till att djuret är lugnt och inte hungrigt. Därför måste du exempelvis ge en hund hundmat och klappa den.

När du nu, efter en del möda, ställt diagnos, ställs du inför frågan hur vill du göra med efterbehandlingen? Vissa hundar kan du behålla i huset medan du måste skicka de lite svårare fallen till en specialist.

Hur ska jag då sammanfatta The Sims 2: Pets? Att tvingas låta veterinären gå på toa och annat tjafs kan jag vara utan. Att ta hand om husdjuret är någorlunda kul. Slutligen, spelets huvuddel, veterinärdelen, håller inte den heller måttet. Det är helt enkelt inte speciellt kul att leka hund- eller kattdoktor.