Tony Hawk är spelet som tar mig tillbaka till barndomen, en tid då man åkte i galna nedförsbackar utan tanke på sin egen hälsa, en tid då skateboarding var coolt och en tid då man flängde vildsint med handkontrollerna för att svänga i racingspel.
Upplägget för Tony Hawks Downhill Jam är till synes enkelt, hoppa på din skateboard och kör störtlopp nedför antingen ett berg, en motorväg eller en engelsk stad. Vad som i början är ett väldigt enkelt sätt att åka på blir mer komplicerat när man gradvis lär sig att göra trick i luften samt bekantar sig med närstrid och grinding. Du spelar rollen som proffsskataren Tony Hawk eller en mer påhittad skatare som gothiga Jynx eller biffige Gunnar (tro mig det låter bättre på engelska). Innan du kan börja tävla kommer du att få lära dig alla nödvändiga färdigheter som att åka på räcken, boosta och klå upp oskyldiga fotgängare. Man kommer snart att märka att Downhill Jam inte är ett traditionellt skatingspel utan snarare liknar SSX-serien där fart och snygga svängar värderas högre än tricks och brädrotering.
Spelet använder sig på ett fyndigt sätt av Wiimoten. Du håller kontrollen horisontellt med vänster tumme över styrkorset och tiltar sedan kontrollen åt höger och vänster för att styra. Kontrollen känns till en början lite ovan även om det är sättet vi så många gånger drömt om att kunna styra. Efter en del övning blir det däremot mycket naturligt och man uppskattar verkligen den enkla kontrollen då man knappt behöver använda sina tummar ens för att kunna styra spelet till fullo. Att kontrollerna sedan ger dåligt gensvar och ofta gör ett halvt varv utan att man bett om det är mindre bra och det känns som en stor besvikelse då själva kontrolliden var så bra.
I spelets singleplayerläge kommer du att köra olika sorters race mot fyra motståndare. Genom att åka bra kan du få antingen brons, silver eller guldmedalj som alla ger olika många progress points. Desto fler banor du klarar så låser du upp fler länder att tävla i, fler brädor att åka på samt fler karaktärer att spela som. Spelet är bra på att ge snabb belöning i ett läge man inte vill sitta så länge för att se resultat. Även om banorna är väldigt varierande kan jag inte se mig själv spela Downhill Jams single player mer än en timme i sträck. Banorna varierar som sagt väldigt mycket och det är något väldigt bra eftersom det verkligen får spelet att verka större. Varje bana är uppdelad i två eller tre delar som man antingen kan spela för sig eller i ett kör. Detta gör att man kan välja antingen en kort och intensiv upplevelse eller en avsevärt längre där skicklighet avgör mer än tur. Banorna är både linjära och öppna på samma gång och varje bana har flera alternativa vägar samt små shortcuts man kan ta. Det ger spelaren flera möjligheter varje gång man spelar banan och ger även en god anledning att spela om banorna för att hitta de bästa vägarna.
Desto mer singleplayer du spelar, desto mer kommer du att låsa upp i multiplayer. En eller två timmar bör du spela innan du och dina vänner kan ta sig an att spela tillsammans men när man väl gör det är det väldigt roligt. Det finns flera olika sätt att spela multiplayer på då man antingen kan köra ett vanligt race eller något lite mer varierat som slalom mellan portar eller "steal the head" där spelarna stjäl varandras huvuden genom att ligga först så länge som möjligt. Det är lätt även för oerfarna spelare att plocka upp en kontroll och börja spela tack vare de intuitiva kontrollerna. Mina systrar som vanligtvis inte spelar så mycket och enligt dem själva "hatar skatingspel" kom igång med spelet på bara någon minut och spelade sedan gladeligen fram mot dygnets senare timmar mot varandra.
Tony Hawks Downhill Jam är väldigt underhållande för en eller flera spelare. Det är inte vad man vanligtvis förväntar sig av ett skatingspel. Dess svagheter ligger dels i att kontrollen som ibland är bångstyrig samt att grindingfunktionen verkligen gör det för lätt att klara vissa moment i spelet. Den här vintern är Tony Hawks Downhill Jam ett bra alternativ till verkligheten. Du får givetvis inte samma upplevelse som på asfalten men å andra sidan blir du inte till mos när spårvagnen kör över dig. Dessutom blir du inte arresterad efter att ha slagit ner en affärsman du passerar på din bräda.