"3-1, game set. The winner is Björn Borg!" Fasen, skrek jag och slängde kontrollen på marken. Hur kunde jag förlora mot Björn Borg, han måste ju vara 67 vid det här laget. Efter en flod av svordomar och förbannelser tog jag tålamodigt upp kontrollen igen och började serva mot Blake och Sharapova. Spelet är verkligen så realistiskt, att jag tappade min goda sportsmansanda (skryyyyyt) en stund... och flera gånger om under spelets gång. Jag har nämligen kört tennis sedan barnaben och därför låg denna recensionsprocess mig ganska nära hjärtat och alla matcher jag förlorade på svårighetsgraden easy" var lika smärtsamma för min moral och stolthet som att bli pungsparkad på en tidig måndagsmorgon.
Visserligen så blev jag positivt överraskad, och lite smått förvånad över spelet. I slutändan så blev jag nog ändå mer frustrerad än glad. Grafiken, till att börja med, är himmelsk! Tennispelarna springer omkring på planen med realism och grafisk skönhet som aldrig tidigare har skådats (jag utmanar den som ifrågasätter Maria Sharapova sexighet i en tennisduell). Man ser till och med små detaljer som svett, smuts och trötthet, i allt från ansiktsutryck till klädesplagg. En mycket snygg detalj, med tanke på att när man spelar ett sportspel, som oftast kräver väldigt lite från en processor, jämfört med något större, djupare spel som Oblivion, vill man i alla fall ha något ögongodis att mumsa på medans man spelar.
Spelet innehåller också en editor, ifall du skulle vara sugen på att skapa din egen tennisspelare. Det är något du blir tvungen att göra om du skall spela spelets karriärläge. Editorn är underbar, den är avancerad, men ändå lättanvänd, två faktorer som bidrar till en lyckad editor. Man kan ändra allt från fetthalt till muskelmassa och från tennisarm till bröststorlek, möjligheterna är oändliga! Sedan kommer ju trumfkortet, ansiktseditorn! Om du inte är nöjd med din spelares ansikte kan du gå in på den mer avancerade funktionen, och ändra ansiktet manuellt (utan att välja presets och sådant), du får alltså fria tyglar att deformera din spelares ansikte! Sedan kan du också ändra smärre saker, som flås, stönande, rörelser och sådant, men det stödjer bara min teori mer och mer, denna editor är gudomlig.
Visst, spelet verkar gudomligt hittills, men tyvärr har jag undvikit att nämna den lilla törnen som har fått mig att mista sömn på kvällarna. Och nej, det är inte mina multipla förluster mot Björn Borg, eller något som involverar Sharapova. Det är faktiskt den generella spelbarheten. Spelet har varit en ren njutning för de flesta sinnena, men när det kommer till spelbarheten kraschar den som ett överbelastat flygplan. Det må vara jälva genren som det är fel på, men det är definitivt något fel. Ett exempel är när man ska ta emot en boll. Det är näst intill omöjligt att spurta fram till bollen, eftersom man sidosteppar drygt eller halvjoggar, ett faktum som får mig att dra och slita i mitt hår.
Det andra exemplet är bollkontroll, förvisso så kan man lätt styra bollen, man kan någorlunda få det på rätt plats med en liten vickning med styrspaken. Däremot så är det nästintill omöjligt att få den önskade friktionen man behöver för att få ut motståndaren med en bollning, och resultatet blir en dryg, tiominutersmatch om ett poäng! (Helt otroligt om man håller sig till tennis standarder, då en poäng kan bli vunnen på max 4 minuter.) Dessa två exempel kan vara lite halvt omärkbara om man inte spelar tennis då och då, men för den som har erfarenhet så blir denna detalj som en törn i skon som sticker till varje gång man försöker njuta av tennismatchen.
Jag måste dock medge att spelet kan leda till några riktigt spännande matcher, speciellt när det gäller multiplayer. (Då motståndaren inte kan spå alla dina rörelser, som vissa datorstyrda spelare verkar kunna göra.) Xbox Live fungerar utmärkt med topspin, till och med lobbysystemet är bra, du kan antingen skapa din egen match med dina egna regler, och bjuda in kompisar och sådant, eller så kan du spara tid igenom att välja en quickmatch och möta en slumpad spelare. Busenkelt men effektivt! Spelet är såklart också offline-vänlig, man kan självfallet bjuda hem polarna och spela ett par dubbelmatcher.
I slutändan är Top Spin 3 ett stort paket av spelglädje, tävlingsanda, realism och Maria Sharapova. Spelet är fortifierat med en grym fysikmotor och en grymmare tennis spelar-editor, något som borde locka alla som är ute efter en skräddarsybar tennisupplevelse. Visst, spelet har sina sämre sidor, men i slutändan märks det inte, du kommer att vara djupt försjunken in i tennisens snabba, impulsiva värld, och vem vet, det kanske leder till att du tar upp ett racket och börjar spela tennis på riktigt! Sammanfattat, Wii Tennis, släng dig i väggen!
Betyg: 9/10