Sex år har gått sedan Turok sist skymtades i djungeln. Efter att ha spelat igenom det nyligen släppta Turok till Xbox 360 börjar jag undra om det inte varit lika bra om han blivit uppäten av en dinosaurie i slutet av förra spelet.
I Turok spelar du som Joseph Turok, en soldat som fått i uppdrag att söka rätt på en man vid namn Roland Kane. Det framgår väldigt tidigt att Turok och Kane har någon slags historia ihop och att de tidigare arbetat tillsammans. Men nu verkar Kane vara en förbrytare och rättvisa måste skipas så Turok och hans hårdnackade gäng soldater beger sig till den planet där Kanes bas är belägen. Tyvärr hinner inte deras rymdskepp göra inträde i planetens atmosfär före det skjuts ner, går i bitar och sprids ut över planetens yta. På något vis överlever vår hjälte och några soldater, de upptäcker tidigt att deras uppdrag att fånga Kane ändrats till att försöka rädda sig själva.
Planeten råkar nämligen vara hem för en mängd förhistoriska djur som knappt kan vänta med att sätta tänderna i Turok, hans vänner och ovänner. Ja, även fienden har problem med dinosaurierna i detta spel. Så stora problem att det får en att undra varför man från första början valde att bygga en bas på planeten. Ordet ointelligents är något som ofta kommit upp i mina tankar medan jag spelat Turok men mer om det senare.
Det första man märker efter kraschen på djungelfyllda planeten är att den inte alls är så fylld av liv som man hade velat. Den grafik vi blivit bortskämda med under de senaste åren från spel som Gears of War, Call of Duty 4 och Halo 3 lyser med sin frånvaro och texturerna känns nästan hämtade från tidigt 2000-tal. Framförallt är det den djungelmiljö man till stor del springer omkring i som lider av detta. Även om den känns väldigt stor och växtfylld till en början infinner sig aldrig atmosfären av verklig djungel utan det känns mer som ett rum inrett i djungeltema. Vissa buskar är till och med gjorda i 2D och snurrar runt för att ge illusionen av 3D när man går runt dem. Billigt! En sak spelet faktiskt gör bra grafiskt är modellerna för soldaterna och dinosaurierna.
Och dinosaurier finns det gott om i Turok. Fler gånger än man har tålamod för blir man påhoppad bakifrån och tvingas in i en filmsekvens där man måste trycka in en kombo av knappar för att överleva. Det är roligt till en början men man tröttnar snabbt och efter ett tag kan man lista ut i förväg vart ifrån de kommer att hoppa fram.
Väl öga mot öga med bestarna är vissa mer svåra att döda än andra, i alla fall om du försöker skjuta ihjäl dem. Kontrollen i spelet är trots alla försöka att ställa om känsligheten väldigt ryckig vilket medför att det är i det närmaste omöjligt att träffa de snabbaste av dinosaurierna. Det är här Turoks trofasta kniv kommer in. Aldrig förr har en kniv varit så kraftfull i ett spel. Så fort en dinosaurie är nära nog dyker det upp en bild av en knapp som indikerar att man ska trycka på R1. Gör man det utför Turok en snygg och oftast väldigt blodig attack med kniven som direkt tar död på den. Typen av attack kan variera beroende på dinosaurie eller vilken sida om den man står.
Det var väldigt häftigt till en början men efter ett tag stod det klart att kniven faktiskt är det kraftfullaste vapnet i spelet. För även om man blir anfallen av flera dinosaurier samtidigt kan man hur lätt som helst bara springa emot dem och peppra på R1 i hopp om att få in dödsattacken. Och eftersom man inte heller tar någon skada av de andra djuren under attacken kan man enkelt bara upprepa proceduren direkt efter sekvensen är avslutad.
Jag skrev tidigare om ointelligents och tänkte nu ta tillfället i akt att förklara. Det är i största del Kanes undersåtar jag syftar på, men också Turoks vapenbröder. Jag har kanske blivit bortskämd på senare år men något likt detta förväntar man sig inte i ett nytt spel år 2008. Soldaterna i Turok är väldigt enkla och följer ett mönster som man snabbt snappar upp och utnyttjar.
De har också en tendens att vara döva, blinda och dumma. Om man t.ex. dödar en av två vakter händer det att den andre bara vänder ryggen till och fortsätter sin vaktrutt. När de väl vet att de blir beskjutna händer det att de tar skydd på fel sida om skyddande lådor. Spelet har marknadsförts med det påstående att fienden konstant ska försöka gå runt en och tränga in en i hörn och visst det försöker de göra, men speciellt inträngd känner man sig aldrig. Hotet finns helt enkelt inte där och skulle de nu tränga in dig i ett hörn så är pinsamt nog kniven din räddning där du precis som med dinosaurierna kan utföra samma super attack.
Dina vänner är också lite speciella när de verkar ha en förkärlek till att bli skjutna och gärna ställer sig helt öppet och låter sig bli fyllda med bly. Men oroa er inte de dör aldrig utan blir bara trötta och lägger sig och vilar tills man själv dödat allt motstånd.
I Turok 2 till Nintendo 64 fanns det en hel hög med vapen till ens förfogande och även om listan bantats ner rätt rejält i denna upplaga finns det några roliga varianter. Man kan t.ex. hålla två vapen samtidigt och alla vapnen i spelet har en alternativ attack. Hagelsprakaren skjuter som alternativ attack en ljusraket som dinosaurierna känner sig väldigt dragna till. Skulle man hamna i en situation där man möter både människor och dinosaurier kan man skjuta en ljusraket på en människa, och sedan lugnt se på när ens fienders antal decimeras av dinosauriernas attacker. Resultatet är lika belönande om man skjuter på en dinosaurie.
De andra vapnen är också ganska häftiga men i slutändan använder man nästan bara Pulsegeväret som de flesta av fienderna använder. Geväret rymmer 500 skott och det gör att man aldrig behöver känna att ammunitionen håller på att ta slut. Och skulle man mot all förmodan få slut på skott finns ju kniven i bältet.
Förutom det faktum att jag måste så var det något som fick mig att vilja spela igenom Turok. Spelet växer på en under spelets gång och efter min förkärlek till stora bossar hade bemötts ville jag se vad slutstriden hade att erbjuda. Slutstriden varade fem minuter och sen satt jag där, läsandes eftertext med besvikelse i blicken.
Omdöme
Turok känns som ett spel som släppts några år för sent. Detta märker man framförallt på grafiken men också på de datorstyrda karaktärernas ointelligents. Trots spelets alla brister finns det ändå några, om än få saker som är bra, och det är alla vapen. Möjligheten att kunna hålla i två skjutvapen samtidigt och att alla har en alternativ attack inbjuder till experimentering över vilka kombinationer som är bäst. Kniven är det läckraste vapnet och låter de som gillar blodiga attacker se mycket av den varan. Tyvärr är den på tok för kraftfull vilket medför att dinosaurierna jag hade hoppats skulle bli de mest utmanande fienderna i spelet blev de mest simpla att döda. Oavsett hur många och hur bra vapen det finns i spelet så tas glädjen av detta bort när kontrollen är så ryckig. Även om man vänjer sig lite ju längre man spelar så försvinner aldrig riktigt tanken om hur det nästan är mer tur än skicklighet i att skjuta någon.
I det stora hela är Turok en besvikelse med tanke på hur bra de tidigare spelen var.
Betyg: 5/10