Vacker men feg retroflört

Åldersgräns: –Double Fines Broken Age får anses vara något av ett flaggskepp för sajten Kickstarter. När nu slutresultatet når oss visar det sig vara ett vackert men också väldigt traditionellt äventyr.

En av huvudrollerna utgörs av den kvinnliga karaktären Vella.

En av huvudrollerna utgörs av den kvinnliga karaktären Vella.

Foto: Double fine

Kultur och Nöje2014-01-31 08:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Äventyr

CCC

Broken Age

PC, Mac, Linux, Android, Ios

Det går knappast att överdriva den inverkan som utvecklaren Double Fine har haft på spelvärlden med sitt ”Broken Age”. För snart två år sedan bad de allmänheten om hjälp via sajten Kickstarter för finansiering av ett traditionellt äventyrsspel. Med tanke på vad förgrundspersonerna på studion har på sin meritlista (”The Secret of Monkey Island”, ”Grim Fandango”) tog det inte lång tid innan det ekonomiska målet var nått. Vad som sedan följde var en våg av Kickstarter-projekt, där allt från välkända spelproducenter till mindre namnkunniga utvecklare ville få sina idéer finansierade.

I somras meddelade Double Fine att de insamlade pengarna inte skulle räcka för att täcka hela utvecklingskostnaden och visst märks det att det inte har snålats in på produktionen. Sett till den visuella stilen ligger ”Broken Age” nära en tecknad sagobok med sina mjuka animationer och färglada miljöer medan rösterna har spelats in av stora namn som Jack Black och Elijah Wood.

Själva historien är uppdelad i två delar, med två olika huvudkaraktärer. I den ena får vi stifta bekantskap med en uttråkad pojke som befinner sig ombord på ett rymdskepp tillsammans med en överbeskyddande dator och i den andra får vi följa med en flicka i hennes kamp för att besegra ett uråldrigt sjömoster. Det går sömnlöst att byta mellan historierna, vilket fungerar mycket väl i den här typen av spel där man lätt fastnar.

Men samtidigt som både yta och upplägg imponerar märks det lite väl mycket att utvecklarna har en fot i det förgångna. ”Broken Age” är nämligen ett peka-och-klicka-spel i exakt samma stuk som nittiotalets storheter. I klassisk anda går det väldigt långsamt fram, förvisso inte någon nackdel i sig. Problemet är att själva drivet i handlingen saknas, trots en intressant premiss och flertalet välskrivna dialoger. Vad värre är att inte heller pusslen känns klockrena. Det blir lite för mycket springande fram och pusseldesignen är något för simpel för den som är van vid genren.

Å ena sidan bidrar det till att ”Broken Age” är den retroflört som utvecklarna lovade när de utannonserade spelet. Å andra sidan hade man kunnat hoppats på en större vilja att modernisera genren, mer än genom fint ritad grafik och välskrivna karaktärer.