Det mest förvånande över detta spel är det ganska annorlunda spelupplägget som egentligen är ganska simpelt. Man utgår som vanligt från sin huvudbyggnad/bas och ska sedan försöka erövra så många strategicpoints som möjligt. Strategicpointsen fyller en funktion som både pengarinsamlare, byggyta och utkiksposter. Över sina tillträdda Strategicpoints kan man sedan placera olika byggnader som förstärker Strategicpointen, både genom att den lättare och snabbare tar upp pengar och sedan samtidigt får förmågan att beskjuta alla inkommande fiender. Grundidén är att helt enkelt ta över så många Strategicpoints som möjligt för att antingen vinna en seger på mest övertagna mark eller genom att slå ut fiendens läger. Det finns också så kallade Criticalpoints som inte går att uppgradera och som fungerar som en slags direktseger så fort man äger den större delen av dessa.
Med ett nytt upplägg, i alla fall för min del, känns det hela ganska nytt, fräscht och kul, vilket gör att spelglädjen blir ett faktum. Det finns inte bara tre lag att välja på, inte heller bara fem, utan hela sju stycken lag som alla har sin egen kampanj. Detta ger givetvis spelet en ganska lång livslängd, men tyvärr så skiljer sig inte kampanjerna speciellt mycket åt då det enda mål som finns i spelet är att ta över samma planet.
Storyn är ganska simpel även om det ligger mycket bakgrundshistoria och lurar så handlar enkelt nog hela spelet om att sju olika raser tvistar om en endaste planet som så klart alla vill göra till sin egen. Detta och ganska mycket mellansekvenser och intriger bland de olika raserna bildar en ganska vettig handling i spelet. Även om spelet i grund och botten handlar om att rädda världen så gör man det så gärna när det är lite mer genomtänkt. Allt har sina förklaringar och för den som undrar något så kan man få nästan allt förklarat av den måttlöst lugna person som genom hela spelet förklarar vad man ska göra och när.
Ljudmässigt och musikmässigt så mår jag säga att musiken passar spelet alldeles ypperligt, det är inget man direkt tänker på att det finns där utan det bara gör det och det gör det på ett bra sätt. Rösterna i spelet är som de ska vara i ett strategispel lite löjliga på sina ställen men också en del riktigt härliga personligheter i spelet. Allt som allt är ljudet okej och ingen blir lidande av blödande öron vilket jag tycker är positivt.
När det kommer till grafiken så kan man tyvärr inte jämföra det med spel så som Command & Conquer 3, men det har sin charm och om man inte zoomar så långt in det bara går så ser det faktiskt väldigt skapligt ut. Jag har absolut inget att klaga på men heller inget speciellt att hylla. Det finns dock en hel del grymma effekter som de mäktigaste krigarna i spelet visar upp.
Sammanfattningsvis är det inget att klaga på överhuvudtaget mer än att det möjligen kan bli lite repetitivt att spela igenom spelet med alla de sju lag som spelet disponerar. Dock är mellansekvenserna i spelet ganska tilltalande vilket gör att man gärna vill se mer av det hela. Spelet är ganska lättspelat och kräver ingen större tankverksamhet enligt mitt tycke, i varje fall inte om man har det på en normal svårighetsgrad. Det jag vill komma till är att det är lätt att plocka upp och bara köra när det passar en själv. Det är just detta som gör spelet så bra, lättillgängligheten och det annorlunda upplägget. För en riktig RTS-fantast är detta spelet ett givet köp, jag rekommenderar det djupt.
Betyg: 8/10