Utvecklarna av Ace Golf, Eidos, har uppenbarligen försökt skapa ett spel som är mer än bara sterilt klubbsvingande. Lite av ett sällskapsspel blir det om man bedömer spelet utifrån att grafiken är väldigt färgglad och lite barnslig, karaktärerna är många och roliga, det finns en hel del låsta accessoarer att försöka komma åt och sist men inte minst så finns det en del småspel att roa sig med mellan varven. Det här är förvånansvärt roligt tidsfördriv, jag och mina kompisar spenderade all tid vi kunde den första veckan jag hade spelet.
Frustrerande svårt
Det är precis vad det i många fall är men likväl så kämpade vi utan bedrifter i timme efter timme. Ju mer man spelar desto bättre blir spelaren och dess accessoarer. Man belönas efter hur bra man spelar, ju bättre man slår sin boll desto lättare uppgraderas sakerna. Alla slag man gör graderas i flera snäpp från "Poor" till "Excellent", med lite mer skicklighet ändå kan man få ett "Nice shot" som är riktigt, riktigt bra. Men att få sina saker uppgraderade är inte allt, spelet är bra mycket svårare än så och framgång kräver träning och känsla för spelandet.
Det hela ordinarie spelarläget består av sex banor som man i turordningen från ett till sex måste klara av. För att ta sig från en nivå till en annan krävs ett visst antal stjärnor. Dessa får man olika många av beroende på hur man placerar sig i olika tävlingar. Vilka tävlingar man deltar i på varje bana väljer man helt själv, det finns ett par stycken att välja bland. Förutom stjärnorna får man även en hel del accessoarer upplåsta genom att vinna tävlingarna.
En riktig golfare som söker ett spel med realism bör istället försöka få tag i senaste utgåvan av Links eller något liknande, som sagt har Eidos lättat lite på trycket i vad de vill kalla golf. Det är inget fel i det, mycket väl kan det vara ett av skälen till varför jag har ständiga problem att slita mig från spelandet. En sak som jag däremot kan irritera mig på är att hur mycket man än tycks spela känns det inte som man har 100% koll på läget. I vindstilla förhållanden kan man ibland missa något fatalt trots att man kanske puttar på plan yta och får in ett "Excellent", det är ytterst märkligt. Likadant kan det vara när man deltar i turneringar eller tävlingar och något sätter käppar i hjulen för en. Hur säkra bollar som helst kan visa sig ge ödesdigra resultat, det är just det här jag menar. Trots att man är duktig så händer det helt oberäkneliga saker som dessa.
SHWOOOSSHHH!!!
Nog för att det tog mig ett par minuter att ens få på en ordentlig sving men kontrollen är väldigt funktionell, det finns ingenting att invända emot. Det är bara sikta och slå, man behöver som tur är inte traska runt själv på banorna utan det sker automatiskt. I soffan är det nog skönt men i verkliga livet halva nöjet.
Handikapp, det hör man inte ens talas om i Ace Golf. På ett snyggt och smidigt sätt har de åsidosatt just den delen, det tog mig flera timmar att ens komma på tanken att kolla upp handikapp på spelarna. Musiken är dessvärre också ett åsidosatt kapitel, det stör mig desto mer. Ett par korta trallvänliga melodier gungar lugnt i bakgrunden, de passerar nästan obemärkt. Men nog har utvecklingen gått förbi stadiet då man gör slingor av en låt som i själva verket är 20 sekunder lång.
Omdöme
Bortsett från några småmissar och irritationsmoment så har Eidos bevisat att det går att lyfta golfandet till en högre och intressantare nivå i TV-soffan. Ace Golf må kanske inte vara det mest realistiska spelet, men det är definitivt ett sällskapsspel som jag tycker många borde försöka ta till sig. Hurra!
Betyg: 4/6 bra