Somliga känner igen den från TV4, thrillerserien från USA som både Golden Globe- och Emmybelönats. Den svenska seriestarten av "Alias" drog igång hösten 2003 och betraktas som en av TV4:s mest framgångsrika serier. Här är "Alias" i licensierat tv-spelformat, där du kontrollerar CIA-agenten Sydney Bristow - det vandrande teknikmagasinet i tight smygoverall.
Inga klockor ringde i mitt huvud när jag tog emot fodralet innehållande spelet Alias. Sanningen är jag helt och hållet missat den så kallade "succéserien" (som visats i tv dryga halvåret) vars eftersnack som säkert varit hett samtalsämne runt fikaborden på landets arbetsplatser. Fri från både tv-influens och det förmodade fikapratet tar jag mig ann spelet, ovetandes om vad det kanske försöker återspegla.
Invecklad spionhistoria med den attraktiva unga damen Sydney Bristow. (I serien spelad av Jennifer Garner). Iklädd figursydd dräkt och rustad till tänderna med avancerad teknisk utrustning, ger hon sig in i en stor konspiration för att samla information om något slags hemligt vapen, i spelet kallat "Machine".
Känslan av Splinter Cell och James Bond smyger sig på redan efter par minuters spelande. Till innehållet har spelet de vanliga och nödvändiga ingredienserna som ett spionäventyr bör innefatta. I enighet med "James Bond-konventionen" ska ju alla agenter ha goda materialförvaltare. Sydney har också en Q (här i form av den ängslige och överspände Flinkman) som ställer en rad listiga vapen och grunkor till förfogande. Med hjälp av dessa ska man i spelet ägna sig åt bl.a. låsdyrkning, dataintrång och slagsmål för att nästla sig in till hemliga platser och insamla värdefull information.
Spelets kontroll är mycket enkel. Till en början känns Sydney trög och svårförflyttad men med lite övning så får man henne att röra sig effektivt. I strid baseras kommandona med tre separata knappar; block, attack och specialattack. Med nedtryckt blockknapp och kombinationer med de offensiva knapparna, oskadliggör du motståndarna med rad fräcka rörelser. Överraskande nog visar sig upphittade skjutvapen inte vara speciellt användbara, utan avväpnande armvridare och nackslag på äkta James Bond-manér är det som fungerar allra bäst på skurkarna.
Till skillnad från Splinter Cell är uppdragen betydligt mer skonsamma. Täta intervall mellan spelets save-points, samt en livmätare som återhämtar sig själv gör det hela mycket förlåtande. Detta i kombination med att skurkarna oftast upplevs eländiga och knappt förmögna att försvara sig själva, gör att spelet inte kräver några större färdigheter av spelaren.
Irritationsmomenten i spelet består av en ojämn artificiell intelligens hos motståndarna, samt att kameran stundtals lever sitt egna liv. Kameran kan styras individuellt med höger analog spak, men lämnar en ofta i sticket, kvar i justerad position. Som tur är finns en egen resetknapp för kameran som återställer vyn till ursprungsläge.
Med ett något udda grepp introduceras också i spelet en ny splitscreen-funktion. Istället för blinkande prickar och symboler på en radar, fälls en delad skärm in i tv-rutan för att uppmärksamma faror, men också (likt en instruktionsvideo) filmsnuttar för att vägleda Sydney till vad nästa anhalt innebär i teknisk problemlösning.
Ömdöme: Spel av licensvariant är ibland dömda att sluta betydligt värre. Acclaim levererar dock här ett spel, (utan att helt luta sig mot en framgångsrik filmserie) som något vingligt, ändå klarar att stå på egna ben. Sammantaget lämnar Alias en enkel och nedbantad känsla av "stealth", med reservation för att bekantskap med tv-serien kanske skulle höja betyget något. Alias till Playstation är inget för den inbitne "smygexperten" men kan förhoppningsvis bjuda på en utökad upplevelse till Alias-fansen.
Betyg: 5/10