Det är inte alla som har en halvdemon till bror, i alla fall inte till utseendet. Kharg tillhör den lilla skala som nu råkar ha det; uppvuxna i två helt olika världar så får vi vara med om att se deras vägar korsa varandras tids nog. Arc är en väldigt omtalad och omtyckt serie rollspel i USA, för första gången är det nu dags för alla gamers i Europa att fatta tycke i frågan.
Arc välkomnades med öppna armar från min sida, förhoppningarna var att spelet skulle hålla hög klass och ha det där lilla extra. Med facit i hand vågar jag påstå att det här inte riktigt var som väntat, stundvis blir man fundersam över vad som försiggår i spelutvecklarnas huvuden för att helt plötsligt varken veta om man ska skratta eller gråta. Hur som helst, låt mig välkomna dig till en rundvandring genom Sonys senaste rollspel, både på gott och ont.
Allt tar sin början i ett avlägset jordbrukssamhälle där man inledningsvis får bekanta sig med Kharg, som då inte vet ett skvatt som sin bror, Darc. I klassisk japanskt manér har man framför sig en story djupare än de flesta hav, tyvärr faller den bitvis till spillo av såväl dåligt röstskådespeleri som mimik, i första hand.
Efter många långa pratstunder i sin hemstad är det dags att öppna grindarna och se vad omvärlden har att erbjuda en valp som Kharg. Raskt skuttar jag iväg för att hamna mitt i famnen på ett gäng fulingar, precis som önskat! Stridssystemet är en av höjdpunkterna i ett rollspel, i regel blir det mycket av den varan. När jag ser upplägget i detta spel blir jag till en början aningen förbryllad.
Allt sker i turbaserad ordning, men man kan röra sig lite mer fritt inom avgränsade områden för att sedan utföra en attack eller något annat lämpligt. Det här skapar lite variation i striderna och rutar inte in allt, bland annat öppnar det här möjligheter att attackera fienden från olika vinklar. Dess fall blir först och främst att striderna tar tokigt lång tid, så småningom drev det mig till vansinne. Mitt tålamod kulminerade av att se hur patetiska många fiender ser ut, de flesta måsta vara hämtade direkt från ett zoo eller något laboratorium för genmanipulation. Under stridens gång lyckas även våra hjältar haspla ur sig genomruttna kommentarer som om de läste innantill, det är under all kritik.
Tror du dig kunna stå ut med ovanstående irritationsmoment kan spelet vara värt ett försök, det innehåller trots allt de mesta som ett rollspel innehåller; en förbryllande magisk värld som lämnar utrymme för att både upptäcka nya saker och med en skopa våld sedermera uppgradera sina karaktärer med allehanda godsaker. Tyvärr håller inga fragment mer än medelmåttig kvalité, med hänsyn till kritiken i början av recensionen kan jag inte annat än precis godkänna spelet.
Omdöme: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar det sägas, i det här fallet kan det vara värt att invänta nästa tåg. Är du i direkt akut av ett rollspel och kan stå ut med spelets brister är det värt ett försök, i annat fall är det lika bra att stå över.
Betyg: 5/10