När jag för snart ett år sedan besökte spelmässan E3 i Los Angeles visades ett spel som jag tyckte verkade intressant - Breed. Representanten för spelförläggaren CDV förkunnade att Breed påminner en hel del om det numera klassiska Xbox-spelet Halo.
Året är 2610. De flesta jordbor har lämnat vår blå planet för ett liv ute i universum. Under de senaste åren har vår ras varit under attack från en utomjordisk ras vid namn Breed. En stor del av vår rymdflotta har mobiliserats i ett fjärran liggande solsystem. Breed har tagit över Jorden som nu måste återerövras. Du tillhör en genetiskt framavlad elitstyrka, så kallade grunts (Genetically Revived UNiversal Tactical Sentiment).
I spelet Breed finns ingen individuell hjälte. Istället är du medlem av en grupp soldater med olika vapenarsenal. Ingen av soldaterna har namn och om någon eller några dör under ett uppdrag ersätts dom med nya soldater till nästa uppdrag.
Att man inte kan identifiera sig med en hjälte känns lite ovant. Det är svårt att riktigt knyta an till en grupp namnlösa soldater. Det gör att Breed känns lite själlöst. Att sedan rösten som ger dig information och nya order känns otroligt krystad gör att spelet på något sätt känns tomt. Rösten låter som om den kommer från en europeisk b-skådis som på ett krystat sätt försöker låta som en amerikansk, stursk soldat.
Nu kan ett spel bli bra även om det känns själlöst. Breed är ett skjutarspel där du får chansen att skjuta med en mängd vapen och köra ett flertal fordon. Det kan räcka för att få fram ett underhållande spel. Tyvärr, Breed har fler falluckor som inte bara gör spelet själlöst utan även stundtals irriterande.
Som sagt leder du en grupp soldater. Du kan ge soldaterna olika order, däribland gruppera, sprid ut er, ny formation och ge mig ammunition. Tyvärr tycks det inte vara elitsoldater du fått med dig utan en grupp idioter. Jag har bland annat varit med om att soldater i min grupp ramlat nerför stup och fastnat bakom träd, byggnader och fordon. Dessutom är dom otroligt dåliga på att ta skydd så dom har en tendens att dö stup i kvarten. Ska man behöva vara pappa åt ett gäng småungar? Måttet är sedan rågat när någon av mina soldater ställer sig en halv meter framför mig, mitt i min skottlinje. Grrrrr.
Själva tanken med att leda en grupp är dock god. Man kan när man vill byta soldat. Varje soldat har två olika vapen. Det ena är ett standard automatvapen, medan det andra kan vara bland annat en granatkastare eller ett krypskyttegevär. Det går inte att bära med sig fler vapen än två. Därför måste man kasta något vapen om man hittar ett nytt och mer lockande.
Omdöme: Eftersom spelet saknar själ och då medsoldaterna är så otroligt korkade finner jag inget större nöje i att spela Breed. Det kvittar att jag fått chansen att flyga och att köra olika typer av landbaserade fordon. Det kvittar att grafiken är ganska ok, om man nu bortser från en del grafikbuggar vill säga. Det kvittar att jag faktiskt gillar den ganska hårda technomusiken som försöker pumpa upp mitt adrenalin. Jag ser mycket, mycket stor potential i Breed. Tyvärr har utvecklarna förstört spelet. Det känns som om CDV slängt ut ett halvfärdigt spel på marknaden. Jag vet att spelet är kraftigt försenat och kanske har CDV inte velat lägga ner mer resurser på att finjustera spelet. Hur som helst, det här resultatet kan inte accepteras. Skärpning krävs.
Betyg: 3/10