Kloning är ordet för krigsföring i framtiden. Soldaterna begåvas med ett minneschip i kroppen. När din soldat har blivit dödad tas chipet ur och kroppen klonas och allt är som det var förut. Tex är den första klonen man får stifta bekantskap med, han är en supersoldat som heter duga. Med en stor vapenramp på ryggen och ett sjuhelskottas humör är han en fara för alla livsformer i vår galax. Hawk är en annan karaktär som kan göra sig osynlig, Flint är outstanding med snipergeväret och Rex är en dinosaurie med attityd som är en hårsmån från att bli inhämtad av psykavdelningen!
Med hjälp av dessa olika stollar får man ta sig an horder av fiender i fjärran galaxer. I början kontrollerar man bara Tex, men under tidens gång får man träffa sina tre medhjälpare. I Brute Force styr man fyra gubbar med hjälp av radiokommandon som funkar lika bra som SJ:s tidtabeller. Det slutar med att man inte orkar bry sig och istället löper man amok på Perongen med grovkalibriga vapen.
Det bästa med Brute Force är kontrollen som är näst intill identisk med Halos fantastiska känsla, förutom ett par moment som inte riktigt har den höga standard Halo har. Som närstridsmomentet där frustrationen är ett faktum.
Det sämsta med detta spel är grafiken som är riktigt trist! Till och med min flickvän kommenterade grafiken efter ett par sekunders spelande, då är det allvarligt.
Omdöme: Om jag inte hade fått Brute Force gratis hade jag garanterat köpt det. Ett spel som jag väntat på och följt dess varje andetag i utveckling, så blir det en riktig kalkon! Tredjeperson kamera vy är ett stort misslyckande, förstapersonsvy hade varit klockrent. Vad mer kan jag säga än att jag är besviken likt ett barn på julafton som får en apelsin istället för den där radiostyrda bilen. Betyget blir en tvåa, dock en väldigt svag tvåa.
Betyg: 2/6 knappt godkänt