Att mosa ansiktet på din bäste vän låter inte som något man bör göra. Fast är det på tv-skärmen gör det ju inte så mycket. Då kan det vara riktigt kul.Den råa, animerade MTV-serien Celebrity Deathmatch har blivit spel.Det borde det kanske inte blivit...
Det är något i fightingspel som tilltalar det lägsta i oss. Föreningen av tävling och förnedring är ofta oerhört kul, i synnerhet i närvaro av kamrater. Det behöver inte ens vara ett speciellt bra spel. Jag har haft många underhållande timmar med spel som, om än simpla och fula, fångat spelglädjen, det diffusa ord som är så påtagligt men så svårt att förklara.
Det är säkert många av er där ute som tittat på Celebrity Deathmatch på MTV någon gång. Animerade lermodeller av kändisar slåss till döds i en boxningsring. Föräldrar förfasas över den brutala serien medan barnen gör som man bör - skrattar överseende mellan chipstuggorna. Debatten om våldsamma tv-serier har ändå inte tillfört något vettigt på länge.
Så har då spelet Celebrity Deathmatch dykt upp i butikerna. Det har alla förutsättningar att bli hur bra som helst. Det tecknade mediet är tacksamt överförbart till spelgrafik, kända karaktärer finns i mängder och manus borde inte vara så svårt att komma på. Tyvärr har man misslyckats kapitalt. CD är enkelspårigt, torftigt, tjatigt och lätt. Det är kort, har usla möjligheter att utveckla egna kampstrategier i ringen och har för få karaktärer. Synd, för det här hade som sagt kunnat bli riktigt bra.
Sadist, javisst!
Marilyn Manson, Mr T., Jerry Springer och N´Sync är med i spelet. Likaså Carmen Electra, Frankenstein (!) och Dennis Rodman. Kul, jovisst, men jag tycker kanske karaktärerna kunde varit såväl fler som bättre modellerade. Hursomhelst är temat inte direkt mycket att nämna. Spöa din motståndare tills han eller hon dör i en kaskad av blod och benbitar. Misshandla dig fram i turneringar så korta och trista att du undrar varför du ens genomlider dem. För att låsa upp de resterande figurerna och ringarna du slåss i, är svaret. Vilket är osedvanligt lätt.
Det som är bäst med spelet är att det trots allt innehåller en hel del av den råa och underbart sadistiska humor som präglade MTV:s klassiska serie. Spelet som serien är helt klart ämnad och lämpad för äldre barn och uppåt, precis som South Park, vilket inte alla förstått. South Park blev till exempel placerat vid halv fem-snåret i programtablån, då barnen börjat komma hem. Inte så begåvat.
Men "one-liners" i dussintal räddar inte det här leriga konsolspelet undan skamvrån. Det som är sämst är nämligen en av de saker som är imperativa i ett spel som bara handlar om en sak: att slåss. Det är själva utformningen av fighterna - rörelser och tekniker alltså. Det stinker.
Du kan inte försvara dig på något vettigt sätt, och varför skulle du det - det har ju ingen påverkan på resultatet ändå. Här finns så gott som inga specialrörelser eller kombinationer av slag och sparkar. Det handlar om att dansa runt din motståndare litet grand, och sedan bara mala på; gärna hamra på med samma teknik oavbrutet. Då vinner du garanterat. Visst, det dyker upp litet bonusvapen ibland, och möjligheten att skapa sin egen karaktär har viss charm. Men man kan ärligt säga att det fanns många fightingspel till Commodore 64:an som var minst lika bra som Celebrity Deathmatch. Då är något galet. För er som inte vet eller inte minns, hade C64:n sin storhetstid för över 15 år sedan.
Om man bortser från möjligheten att spela emot en kamrat, som förstås är mycket roligare, gick jag igenom större delen av spelets single-player-läge på... tja, säg en timme. Trist.
Efter en sådan här sågning bör man kanske balansera texten en aning. Celebrity Deathmatch är inte uselt. Det är bitvis kul, hysteriskt och annorlunda. Men alla positiva inslag kunde blivit mycket, mycket mer och bätre. Det känns som man försökt leva på seriens berömdhet, vilket dels är oförlåtligt, dels håller det inte för fem öre. Tyvärr är det ett fenomen som är vanligt när det handlar om köpta karaktärer och licenser. En förmildrande omständighet är att spelet sägs kosta ca 2-250 kronor. Alltid något.
Spola kröken?
Vi har en del yngre läsare på Reclandet. De och deras föräldrar får ursäkta, men de enda tillfällen jag kan tänka mig att spela detta spel i framtiden, är vid en förfest, företrädesvis med alkoholhaltiga drycker i närheten.
Betyg: 3/10