Tyska Hans von Gröbel, engelska Jeffrey S Wilsson och sovjetiske Aleksander Vladimirov står som huvudpersoner i spelet. De representerar sina olika krigsmakters kampanjlägen. I deras kläder skall du leda dina trupper till seger. Till en början gäller det att manövrera några få trupper men under tiden man kommer djupare in i spelet blir slagfälten större och större. Den kommendant du har valt för dina trupper avancerar i de egna leden och bjuder på lite mer story än vanligt i genren.
Spelet är riktigt omfattande med i princip alla fordon som brukades under andra världskriget. Dessutom har man lagt ett jättejobb på spelets utseende och omgivningar. Krossa fram dina stridsvagnar genom skogar och bostadsområden med fotsoldater stormar byggnader för att oskadliggöra gömda fiender. Allt är autentiskt och när bombflygplanen gör en raid samtidigt som du pressar fienden bakåt är det bara att njuta av skådespelet.
Kontrollen är enkel även om det tar en stund att sätta sig in i dem. Oftast är det svårare att hålla koll på alla trupper men vanligen har man någorlunda översyn. Däremot är det svårighetsgraden på spelet som ibland ställer till det. Det ska inte vara lätt att vinna världskrig och man möts av många utmanande uppdrag.
Dessutom tjänar man under spelets gång erfarenhetspoäng som man kan använda för att köpa nya trupper inför de stundande uppdragen. En extra stridsvagn eller varför inte en feting till kanon att hänga bak på lämpligt fordon. Personligen älskar jag att hänga av mina artillerier, be ett gäng soldater ta plats bakom och erbjuda ett förödande understöd för mina trupper.
Dock har även detta spel begränsningar. De olika fordonen och trupperna har livstaplar vilket gör att fysiken inte infinner sig speciellt bra. Dessutom tål de en hel del. Med en hel del menar jag långa eldstrider där man får vänta på att se motståndaren ge efter. Striderna blir emellanåt alldeles för långrandiga. Spelet stannar upp och man tappar fokus. Trist när allt annat stämmer. Spelet har dessutom laddningstider som inte är av den här världen. Jag tänker tillbaka på min sedan länge skrotade 386:a och suckar medan jag väntar på bättre tider.
Omdöme: Codename: Panzers - Phase One är ett bra och väldigt snyggt strategispel som tyvärr inte räcker ända fram. Med underbara miljöer, utmanande uppdrag och massvis av trupper lägger man sig i toppstriden för genren. Däremot får svårt att knipa några topplaceringar när spelet inte håller hela vägen. Tyvärr blir striderna tidvis för långsamma och oengagerade för att man ska få den där riktigt sköna känslan. Dock är Codename: Panzers värt både ett och två försök.
Betyg: 7/10