Tre fraktioner kämpar om världsherraväldet. Givetvis finns supermakten USA med. Dom kämpar mot Kina och en mycket stark gerilla vid namn GLA. Spelet är indelat i tre kampanjer, en för vardera sida.
Beroende på vilken kampanj du spelar får du olika spelupplevelser. GLA är en snabb och rörlig terroristbaserad gerillarörelse, som inte har mycket gemensamt med den högteknologiska supermakten USA. Här kan du bland annat skicka ut självmordsbombare, som spränger fiendens byggnader och fordon. Det är både ett effektivt och relativt billigt sätt att kriga på. Självmordsbombarna kan dessutom ta över civila fordon och på så sätt bli snabbare och effektivare.
I USA finns givetvis inga självmordsbombare utan dom har allt inom den senaste tekniken. Tomahawk-missiler, Comanche-helikoptrar och stealth jaktplan är exempel på dyra, och effektiva vapensystem.
Kina har inte lika stora resurser som jätten USA. Här är det mer stora kvantiteter av bland andra olika pansarfordon som gäller. Kina har även duktiga hackers som kan ta över och försvaga fordon och byggnader innan attacken sätts in.
Som i så många andra strategispel gäller det att först samla resurser innan man kan bygga upp sin armé. Arbetare, lastbilar och helikoptrar kan användas för att hämta resurser från olika lager. Med tillräckliga resurser i grunden kan man sedan bygga upp en bas, träna soldater och bygga olika fordon.
Uppdragen är ganska varierande tack vare att de tre arméerna har så olika egenskaper. Dessutom är de olika uppdragen inom varje kampanj hyfsat varierande. När du spelar som Kina får du exempelvis i ett uppdrag god användning av MiG jaktplan och bombmattor. I ett annat uppdrag spelar däremot Black Lotus, vilket är en superhacker, huvudrollen. Övriga styrkor är i det uppdraget enbart till för att skydda och underlätta Black Lotus i hennes uppdrag.
Den artificiella intelligensen kunde ha varit bättre. Fienden kan till exempel göra samma anfall gång på gång och tycks inte fatta att strategin dom valt är helt fel. Ens egna trupper kan ibland stillastående bli nedskjutna av fienden utan att slåss tillbaka trots att fienden bara är några meter bort. Så det gäller att sätta upp vakter. Dom är mer alerta och inte lika dumma.
Vad ska vi då säga om det tekniska? Grafiken är helt i 3D. Man har alltså frångått den 2D-teknik som så länge härskat bland den här typen av spel. Och jag måste säga att 3D-tekniken funkar mycket bra. Den kräver dock ganska mycket datorkraft (minst 800 MHz processor, 32 MB 3D-kort). Min dator uppfyller precis dessa krav. Därför har jag fått stå ut med en del hackande i grafiken. Jag har även testat spelet på en betydligt kraftfullare dator och då blev grafiken mycket snygg med mängder av detaljer.
Förutom de tre enspelarkampanjerna finns även bra flerspelarmöjligheter via nätverk eller Internet. De gånger jag kopplat upp mig mot nätet har det gått ganska fort att hitta motståndare.
Omdöme: Command & Conquer: Generals är ett bra och varierande strategispel som kanske inte bjuder på några stora överraskningar. Det ger dock lagom lång speltid och en hel del spelnöje.
Betyg: 4/6 bra