Okay, det räcker med att se den introducerande filmsekvensen för att förstå att det inte är något nytt Soul Calibur II jag har framför mig. Däremot tycks spelet ha flera andra intressanta kvalifikationer, bara det faktum att Conflict Vietnam får mig att tänka tillbaka på Freedom Fighters är intressant nog. Inget av spelen lär nomineras till årets bästa spel, men gillar man skarp, intensiv och taktisk action är det här rätt spel.
Genom hektiska uppdrag för man, som överblickande spelare, befälet över en grupp soldater. Antingen styr man en eller flera valfria krigare på samma gång. Den enda medicinen mot överlevnad är en sansad taktik, att springa runt som en vilde i djungeln slutar snart nog i en garanterad död. Vanligtvis är jag personligen otålig när det gäller spel, det ska vara snabb och rak action för att vara intressant. Men just Conflict Vietnam, samt Freedom Fighters, är två spel som lyckas hålla mig på plats i soffan timme efter timme.
Ett uppdrag som med pansardräkt skulle ha tagit fem minuter att röja sig genom kanske nu istället tar en timmes taktiskt spelande, det lär säga en del om spelet i sig. Efter avslutade uppdrag får man poäng att disponera på olika attribut på sina krigare, sakta men säkert bygger man upp sin alldeles egna skvadron med mördarmaskiner.
Det är mycket att hålla reda på, lyckligtvis får man en grundlig introduktion i styrningens ABC inledningsvis i spelet. När man väl lärt sig att på en och samma gång att kontrollera alla soldaterna, och har flyt på det, blir spelet som roligast. Helt efterblivna är mannarna heller inte i okontrollerat läge, snarare vill jag påstå att de öppnar eld efter allt som rör sig i omgivningen. Sen är det ju paranoida och krigsskadade krakar vi har att göra med också, det är väl lika bra att låta dem ha sitt roliga medan de fortfarande står upp.
Tveklöst har spelutvecklarna lyckats förmedla en intressant spelupplevelse, det är de visuella bitarna som sviker en smula. Som tidigare nämnt är inte spelet bland de snyggare som nått solens strålar, vidare är det även klena ljudeffekter, röstskådespeleri och musik. Det smattrar och pangar om alla vapen, men explosionerna pyser och fräser mer än öronbedövar. Röstskådespeleriet låter som hämtat ur en VHS-version av Plutonen som precis snurrat för niohundrade gången i videospelaren, slitet med andra ord.
Omdöme: Det finns klart påtagliga positiva som negativa sidor med Confllict Vietnam, kontentan av det hela faller mig i alla fall i smaken. Kort och gott vill jag påstå att spelet bjuder på spelglädje men tynger ned betyget med sina visuella bakslag. Söker ni krig och förödelse är det dags att öppna ögonen, ett av de mer intressanta spelen till PS2 som släppts de senaste månaderna är här.
Betyg: 7/10