När man i tredjeperson tillsammans med sina kamrater smyger sig genom djungeln är det klart att man har hjärtat i halsgropen. Långsamt höjer man handen och ger order om att stanna till. Du har sett något bland löven och fruktar det värsta. I samma ögonblick börjar kulorna vina och för sent inser du och dina medsoldater att ni hamnat mitt i fiendens skotteld.
På det här sättet kan man beskriva lite av det som Conflict Vietnam går ut på. Att ta sig fram genom tjocka djungler, försvara skyttegravar och ta hjälp av sina mannar för att överleva. Trots att man bara spelar med en person styr du även de andra. Det är klart att en sårad soldat måste hjälpas men man springer helst inte ut i korselden direkt. Eller gör man det? Givetvis är det helt upp till dig hur du förfogar över dina amerikanska krigsmaskiner.
Efter ett klarat uppdrag får du även förbättra dina soldaters status. Kanske ska en vara mer inriktad på sjukvård och något kunna hantera ett raketgevär på bästa sätt. Det ger hur som helst lite mer frihet i utformande av gruppen och en möjlighet att själv se till att din grupp blir oslagbar.
För trots allt är det tufft motstånd som man möter. Spelet är riktigt svårt och lättaste svårighetsgrad är att rekommendera till en början. Fienden är väldigt pricksäkra och ofta omöjliga att se till en början. När man sett en fiende och smyger sig närmare för att enklare oskadliggöra honom kan lika gärna ett par av hans bundsförvanter sitta i ett träd och förpassa dig till de sälla jaktmarkerna.
Autosiktet är därför ibland ganska skönt, men samtidigt lite tråkigt. Klart att det är svårt att pricka en väl dold soldat i ett träd på skapligt avstånd med en m16. Frågan är bara hur roligt det är att många gånger hitta sina fiender bara genom att skanna av området med siktet. Plötsligt stannar siktet på en och samma punkt och trots att man inte ser ett skit vet man att de finns någon där.
Vidare är det emellanåt jobbigt att styra sina vänner genom skogar och snår. Trots allt går det ganska långsamt fram genom de stora banorna. Dessutom får man inte tappa tålamodet. Språngmarsch innebär oftast att man springer över en snubbeltråd och spränger hela gruppen i bitar eller blir ett enkelt mål för fienden.
Grafiskt sett finns det inget att klaga på. Trevliga miljöer och bra uppbyggda banor ger ett bra totalintryck. Ljudmässigt fungerar det bra också men kontrollen är inte fulländad. Återigen säger det sig självt att det kan vara svårt att styra hela gruppen samtidigt och trots att de oftast går ganska smärtfritt så är det knappast optimal kontroll.
Omdöme: Det här är ett spel för de som gillar krigsspel och har tålamod. Conflict Vietnam är faktiskt riktigt roligt stundvis och jag njuter att tillsammans med en kompis ta mig genom djunglerna. Dock kräver det mycket koncentration och tålamod plus att de bjuder på hög svårighetsnivå. Helt klart ett bra spel får de som gillar genren.
Betyg: 7/10