Efter att Parappa hade gjort entré i spelvärlden började dansspelen dugga över oss konsumenter. Bortsett från DSF så var mitt senaste möte med denna genre tillsammans med Gitaroo Man, ett spel som förvisso var charmigt men jag hade absolut inte den koordination som krävdes trots allt spelande genom åren. Nu är alltså Dancing Stage Fever här, vi hoppas på ett bättre försök nu än förr.
Meningslöst roligt
Trots att Konami är ute på hal is med DSF så är spelet ändå roligt, hur man nu kan tycka det. I takt till musik ska man alltså trycka upp, ned, vänster eller höger i takt med att respektive pilar dyker upp på skärmen. Upplägget är simpelt och banar inte direkt väg för spännande händelser, man får vad man ser med andra ord. Musiken dundrar på i vald takt, för att hålla sig vid liv gäller det att pricka in takten så gott det förmår, i annat fall sjunker livmätaren tills botten är nåd varpå spelandet är över.
Dessvärre är jag ensam i min bekantskapskrets om att bli road av DSF, de flesta andra avskyr spelet milt uttryckt. Jag stornjuter så länge det går men inser ändå mitt i allt tryckande hur pass meningslöst det är, det leder absolut ingen vart. Når låten är slut är det dags att välja en ny. Visst finns det lite udda spelarlägen, men i grund och botten är det samma junk alltsammans.
Kända slingor
Utbudet av musik är varken särskilt brett eller djupt, det mesta känner man även igen. Är det något man önskat i ett spel där tyngdpunkten ligger på just musik är det ett bättre utbud. Grafiken är sparsmakad, ser man inte något halvdassig syntare skutta runt i bakgrunden så är det lågupplösta musikvideos hämtade direkt från 80-talet. Det känns simpelt med andra ord, ett halvfärdigt arbete kan man säga. Kontrollen är det inte mycket att orda om, det är ju trots allt inga större utsvävningar på denna front. Att trycka på styrkorset i alla riktningar klarar de flesta, frågan är bara hur snabbt.
Omdöme:
Med största förmodan är jag ett undantag som roas av skräp i den här klassen, DSF är verkligen inte mycket att hurra för. På alla sätt och vis är det undermåligt och saknar riktlinjer, spelandet leder absolut ingenvart. En insnöad decemberdag fungerar det dock att slita fram dansmattan och köra ett intensivt aerobicpass i vardagsrummet.
Betyg: 4/10